Rättegången inleddes på onsdagen och dag två, torsdag, var vikt för vittnen.
Domprost Christofer Lundgren berättade inledningsvis om hur föremålen förvarats, om kyrkans säkerhetslösningar och om dokument som visar att begravningsregalierna verkligen ägs av Strängnäs domkyrkoförsamling.
Efter en kort paus lämnades ordet över till den misstänkte 22-åringen.
Åklagarens bevisning mot honom är främst teknisk. Hans dna fanns i blod i glasmontern, på golvet i domkyrkan och på en av de misstänkta flyktcyklarna. En sopsäck som hittades under en buske vid kyrkan kopplas av analys till en rulle med säckar som fanns i hans bil.
Jag blev tillfrågad att fixa två cyklar. Det var inget mer med det.
Den åtalade 22-åringen.
Hans försvarsadvokat Johan Eriksson är känd från några av Sveriges mest omfattande och uppmärksammade rättegångar – bland annat dådet på Drottninggatan i april 2017 och Sveriges hittills största kokainmål som efter flera år avgjordes i Svea hovrätt 2014.
22-åringen började med att upprepa de erkännanden han redan gjort i förhör – brott han inte ens anklagats för.
– Det är jag som har stulit cyklarna och båten. Jag fattade att de skulle användas till någonting men jag hade absolut ingen aning om vad. Så har jag levererat en av cyklarna till platsen.
Det handlar alltså om samtliga tre fordon som enligt åklagaren kom att användas i flykten efter kuppen.
22-åringen är märkbart nervös och ber om att få frågor av åklagaren, i stället för att berätta fritt.
Åklagaren frågar om hur han levde i fjol sommar. Han berättar att han jobbade lite av och till och att han bodde i Åkersberga.
Alkohol och droger, hur är det med det?
– Jag håller inte på med sådant. Jag hade ju hund så att festa fanns inte så mycket. Jag tränar också. Inget överdrivet, men ... Jag dricker hellre mjölk än öl.
Åklagaren ber 22-åringen berätta om de cyklar han säger att han stulit.
– Jag kom i kontakt med en person, jag tänker inte säga några namn eller så, men jag blev tillfrågad att fixa två cyklar. Det var inget mer med det.
Sedan följer en lite osammanhängande redogörelse för vilka cyklar som stals när, var och hur. 22-åringen säger att han har lite svårt att minnas allt – och plötsligt framkommer att han har stulit tre cyklar, inte två.
Han erkänner nu att han ljugit om det och medvetet utelämnat uppgifter, för att han varit rädd för sammanblandning med vad som sedan hände.
Åklagaren vill att de här uppgifterna och det han sagt i tidigare förhör tas med som bevisning, som "en trovärdighetsfråga".
Båten, säger 22-åringen, stal han tidigare, på eget bevåg och "på fyllan". När hans anonyma cykelkontakt också ville ha en båt sa han att han kunde ta den båten, som då ska ha legat förtöjd i några dagar.
En av de två första cyklarna han tog visade sig vara trasig, så han fick bakläxa från sin kontakt och stal en till.
Det, säger 22-åringen, är också förklaringen till att han valde att köra den ena cykeln till Strängnäs – på vad som kom att bli kuppdagen – trots att hans uppdrag egentligen bara var att stjäla dem.
– Han tvingade mig inte, jag erbjöd mig ju att köra dit cykeln eftersom jag klantade mig med den andra cykeln.
Han säger att han fick en "knappnålskarta" av sin kontakt, alltså en anvisning på en digital karta. Till Strängnäs körde han i en sedan tidigare stulen skåpbil, berättar 22-åringen.
I sammanhanget medger han också att han varit i Strängnäs i närtid före kuppen. Tidigare sa han i förhör att han inte varit där på flera år.
– Jag har jobbat där. Jag byggde bryggor. Jag ville inte säga något tidigare för jag var rädd att blanda in andra, förklarar han.
Han återkommer flera gånger till denna rädsla att blanda in andra. Dels vänner, dels cykelkontakten och de här gärningspersonerna som han vägrar att säga någonting om, mer än att han sett dem i sakristian och sedan gömt sig så de inte ska se honom.
Om det skulle hända något och det bara är jag och gärningsmännen som vet något, då vill man inte veta något.
Den åtalade 22-åringen.
22-åringen berättar sedan i stort sett samma version som tidigare. Han går in i domkyrkan mest av en slump, hör oväsen i sakristian, ser att montern är krossad, väntar tills personerna där inne gått, går in, sträcker in handen för att ta en guldspira – men ångrar sig eftersom han tänker att det är dumt och att rummet säkert är övervakat.
När han sträcker in handen skär han sig på det krossade glaset, vilket han menar förklarar att hans dna hittats på brottsplatsen.
Åklagare Isabelle Bjursten frågar hur han, om montern redan var krossad, förklarar att hans blod också finns på undersidan av en stor glasbit som ligger framför montern.
– Det har jag ingen aning om, säger han.
Åklagaren: Det finns en omständighet till som är lite svårförklarad. Det gäller sopsäcken.
– Den är inte svårförklarad. Han (cykelkontakten) fick annat stöldgods som las i den här sopsäcken. Jag har inte vågat berätta det. Det här är när jag lämnar båten, säger 22-åringen.
Advokat Johan Eriksson frågar sedan sin klient:
Att du blöder i domkyrkan, är det något som gör dig rädd?
– Ja, om de som var där skulle få reda på att jag varit där.
Vad skulle vara farligt med att du råkade hamna på deras brottsplats?
– Om det skulle hända något och det bara är jag och gärningsmännen som vet något, då vill man inte veta något.
För att tala om kriminella kretsar, så har du "ställt till det" för dig?
– Ja.
Så du ljuger? Du ljuger om de här cyklarna?
– Ja. Jag var livrädd för att de skulle få bort mig så jag inte skulle kunna vara ett vittne.
– Jag är bara en liten småtjuv från Åkersberga. När jag fattar att jag är på en sån här brottsplats så ... jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är värsta grejen, jag blir livrädd.
Vet du om något glas lossnade från montern när du var där?
– Nä, Jag har så dåligt minne av vad som hände där inne, säger 22-åringen.
Efter lunchpaus fortsatte dagen med vittnesförhör av personer som gjort iakttagelser på och i anslutning till kuppdagen – uppgifter som också finns med i förundersökningen.
Tidningen har tidigare berättat om ganska vaga och något varierade beskrivningar av de misstänkta gärningsmännen. Torsdagens förhör innebar inga större skillnader.
Åklagaren har än så länge inte presenterat några vittnen som sett själva stölden. 22-åringen avslöjade ju att han sett två personer inne i rummet, men vägrar säga något mer om det.
De fotokonfrontationer som genomförts efteråt med flera av vittnena har inte gett någon säker träff och det finns ingen övervakningsfilm från händelsen.
Rättegången fortsätter den 5 februari med vittnesförhör och experter från Bukowskis och länsstyrelsen, som ska styrka föremålens ekonomiska och kulturhistoriska värde.
Här är tidningens liverapportering från rättegångens första och andra dag, inklusive synen på brottsplatsen.
[scribble path="/event/2849975/30029"]