Nu kommer jag att inte få någon semester i år då jag vikarierar här på Eskilstuna-Kuriren denna sommar. Med simpel huvudräkning har jag insett att jag har trots allt kommer att ha 72 timmar till godo att göra precis vad jag vill. För på en vecka går det 168 timmar och räknar jag då med åtta timmars sömn per natt och 40 timmar jobb per vecka är det precis 72 timmar som kvarstår.
Med det perspektivet undrar jag om det är tiden som inte räcker till eller om det bara är jag som tar den för givet? Tiden går inte att undkomma, den finns där och den kommer alltid att rulla på oavsett om man vill eller inte. Tid är prioritering och det finns trots allt många timmar att möta där ute även med heltidsjobb men att det kanske handlar mer om hur man väljer att bemöta den?
Det må låta klyschigt men jag tror att man inte får glömma bort att varje sekund, minut och timme faktiskt räknas. Så vad ska man då fylla dem med? Jo med det man själv vill och mår bra utav och sedan lära sig att prioritera det. Jag ska sluta skjuta upp att läsa den där boken som legat på nattduksbordet oöppnad i månader för att sedan undvika att stå där och önska fler timmar på dygnet.
För faktum är att önskar jag fler timmar och känner mig hopplös så bär jag runt på energi av den sämre tonen och det vill man inte göra. Särskilt inte nu när det ändå inte går att tillföra fler timmar på dygnet. Med ingen ledighet nu i sommar känner jag mig ändå hoppfull och idag ska jag prioritera träning efter denna arbetsdag. Vad ska du prioritera?