Den här gången består rapsodin förutom av Robert själv också av en fullstor symfoniorkester dirigerad av Ulf Wadenbrandt, och av gästartisterna Sofia Källgren, LaGaylia Frazier, Johan Boding och 14-åriga stjärnskottet Alice Power.
– Egentligen fyllde "Rhapsody in Rock" 25 redan förra året, men vi fick helt enkelt förlänga firandet, säger Robert Wells när han dyker upp i Eskilstuna några veckor innan resten av musikanterna. Och jag är väldigt glad för det, roligare spelningar får man leta efter, vi är totalt 60 man på scen - och alla levererar.
Klassiskt, boogie, rock och "old time entertainment" bjuds publiken på när rapsodin fyller år.
– Jag har bjudit med musiker jag själv diggar och en dirigent som är totalt sjövild. Det är nästan stagediving på honom när han kommer upp i varv, säger Robert Wells som började ta pianolektioner när han var sju år gammal.
– Det var helt självvalt. Ingen tvingade mig och inga musiker fanns i familjen. Jag bestämde mig för piano redan när jag var fyra och hörde Ola and the Janglers spela "Alex is the man" på Tio i topp. Det var coolt piano i den.
Lille Robert övade flera timmar per dag.
– För att det var så roligt. Dessutom är det bara blod, svett och tårar som gäller. Det är också det jag förmedlar när jag är ute i skolorna och presenterar klassisk musik. Idag finns en tendens att det viktigaste är att synas till varje pris. Jag får nässelfeberutslag av det där. Det finns inga genvägar om man vill bli yrkesmusiker. Det är bara att slita på.
Efter Adolf Fredriks musikklasser kom han in på Musikaliska Akademin som yngsta elev någonsin.
– Jag hade fyllt 16 och bodde själv så för mig var det helt nödvändigt att så fort som möjligt ta påhugg som pianist för att dra ihop till mat och hyra.
På dagarna studerade han klassiskt piano och på kvällarna lirade han underhållningsmusik på pubar runt om i Stockholm.
– Att jag inte drog mig för att spela alla sortera musik gjorde att vissa såg mig som något som katten släpat in.
Men för Robert Wells ledde blandningen vidare till Rhapsody in rock, jättesuccén som tagit honom jorden runt varv efter varv. Så har han till exempel spelat 54 gånger bara i Kina.
Vad han själv lyssnar på? En salig blandning förstås.
– Bruno Mars är en höjdare och kommer AC DC så köar jag för biljett. Oscar Peterson och gammal boogie från 20-talet går jag igång på. Och Arthur Rubensteins Chopintolkningar!