Linder kom tidigt fram som politiskt underbarn. Skolad från barnsben i pappa Göstas anda (ordförande i Mesta-Berga-Borsökna socialdemokratiska förening) bildade han SSU-förening på S:t Eskil.
Efter studier i Uppsala i samhällsvetenskap och jobb på Västmanlands Folkblad tog han i början av 80-talet steget in i stadshuset och blev informationssekreterare i kommunen.
Kommunalråd i nio år
Som 27-åring blev Lars G Linder rekordungt kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande då han efterträdde Jan-Erik Andersson, mannen som såg till att motorvägen och Svealandsbanan byggdes samt fick Mälardalens Högskola etablerad i stan.
– Jag blev kvar i nio år då Hans (Ekström) tillträdde på posten. Sedan dess har jag arbetat i Stockholm. 1995 satt jag i riksdagen som ersättare, 1997 blev jag departementsråd och enhetschef på miljödepartementet. Sedan tre år tillbaka är jag förbundssekreterare inom Sveriges kristna socialdemokraters förbund (SKSF) eller Broderskapsrörelsen som det också kallas.
Lämnar gräsklippningen
Trots att det är 15 år sedan han arbetade i Eskilstuna har Lars G Linder bott i stan hela sitt liv. Först i Fröslunda och Mesta och sedan 1991 i Skogstorp. I dagarna går emellertid flyttlasset mot centralare stadsdelar.
– Vi har skaffat lägenhet på Strandgatan. Det ska bli skönt att slippa gräsklippningen.
Du arbetar på Broderskapsrörelsen, berätta?
– Det är en av fyra sidoorganisationer till socialdemoraterna. De övriga är S-kvinnor, SSU och studentförbundet.
Måste man vara religiös för att vara med?
– Inte alls. Vi har alla sorters medlemmar. Men de flesta tror förstås på något. Förre statsministern Göran Persson är broderskapare. 28 medlemmar sitter i riksdagen. Annars är Sörmland inget att skryta med i sammanhanget. Området är det mest okristna i landet.
Vad har ni för roll?
– Vi ger utrymme och är en plattform för resonemang kring tro och politik. Vi driver också ett projekt för att stärka civilsamhället i Gaza-området varifrån jag nyligen återkom från en konferens.
Om ett knappt år går Sverige till val. Hur går det?
– Om folk röstar är jag inte orolig. De senaste opinionssiffrorna talar ju för oss.
Vad är politik för dig?
– Det ger mig livsluft. Att få vara med och förändra känns viktigt.
Och nu är det dags för come back på hemmaplan?
– Kanske. Helt säker kan man aldrig vara, men jag har tackat ja till nomineringen på den kommunala S-listan.
Riksdagen en gång till?
– Troligen inte. Jag är placerad på tredje plats av arbetarekommunen efter Hans Ekström och Sara Karlsson, men det finns ju fler som vill in på den sörmländska listan.
Inga planer på att ersätta Ekström?
– Nej, det ser jag som en kommande uppgift för Jimmy Jansson.
Något speciellt område som intresserar?
– Stadsbyggnadsfrågor är kul.
Vad säger du om planerna runt Odlaren?
– Redan på 60-talet talades det om att bygga en bro över järnvägen nedanför Gillbergarondellen. Jag skulle tro att det tar minst två lågkonjunkturer till innan man är igång i Odlaren. Stadsbyggnadsfrågor tar väldigt tid att besluta och genomföra.
På din blogg skriver du att du hatar orättvisor?
– Klasskillnaderna börjar bli allt tydligare. Orättvisorna i samhället ökar vilket inte minst märks i bostadsområden som byggdes under miljonprogrammet.
Du lär vara en hejare på kontrabas?
– Jag är med i en kvartett som spelar traditionell jazz. Ove Johansson, Ted Hillding och Christer Hedlund är de övriga.