Att göra kuplettrevy av ett sakrament är våghalsigt. Tage Danielssons och Per Åhlins julsaga har med 43 år i tv-rutan blivit ett julaftonsinslag lika obligatoriskt som skinkan och gröten. Det kan inte finnas många medelåldringar i mellanmjölkens avlånga land som inte klarar av att pricka citat som "Jag har närt en kommunist vid min barm", "Kör till slumkvarteren!" eller "Jag tog paketet och gav det till en fattig" - om de så blir väckta mitt i natten.
Vi kan våran Karl-Bertil utan och innan, från taxeringskalendern och biljardbordet till postsäckarna och Jean-Paul Sartres "Les mots".
Och nu har alltså Henrik Dorsin tagit sig för att sätta upp hela härligheten som julshow på Scalateatern i Stockholm. 23 minuter animerad film har blivit till drygt två timmar - ja, vadå? Kabaré, revy, musikal, stand-up? I Dorsins verkstad kan vad som helst dyka upp, men själva tidsförlängningen handlar främst om elva nyskrivna Karl-Bertil Jonsson-sånger, som han totat ihop tillsammans med musikern Carl Bagge.
I övrigt kan man inte säga annat än att förlagan följs mer eller mindre slaviskt. Ett saxofonsolo inleder, mamma Bojan har tidskrävande 40-talsfrisyr, Carl-Bertil plirar precis likadant som sin tecknade förebild och den medellöse Harald Ljungström trär på sin näsa sex japanska servettringar av päronträ.
Karl Bertils ena pappa, Per Åhlin, har hjälpt till med scenografin - och vi känner genast igen oss i rummen. Öronlappsfåtöljen står där den ska, pappersstjärnan fästs i julgranens topp och tv-burken flimrar infernaliskt som sig bör. Och när fylltratten kommer inramlande lyckas han otroligt nog slingra sig fram lika sjöslagsliknande som kortfilmens påstrukna familjefar. Inte ens gengasbilen är bortglömd och i den stund byrådirektör HK Bergdahl dyker upp på scenen börjar våra trutar genast forma sig till det klassiska "Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?"
Det enda som bryter mot "hur det ska vara" är Karl-Bertils överraskande skrikiga lillasyster - och var är byrackan som pinkar på lyktstolpen?
Att Karl-Bertil är så inetsad i folksjälen utgör självklart en fullständigt livsfarlig snubbeltråd. Men den här föreställningen tar sig runt grynnorna genom att både vara komisk kopia - och något alldeles eget unikt där sångnumren kommenterar egna samtidsfenomen: en GW, en Zlatan och en Isabella Löwengrip...
Att några av Sveriges bästa komiska skådisar är med och leker bidrar förstås, särskilt när de rockar loss på ölsjappet och utbrister i Halleluja- möte, folkhemmets egen Sherwood-hjälte till ära. Två riviga höjdpunkter. Mitt i detta går Tage Danielssons uttalade lärjunge själv runt och myser: För det är Henrik Dorsins suveräna inspel som håller ihop storyn och leder sagan i hamn. Nostalgi, värme och galenskap i skön förening.
En riktig julkaramell.