Svar till debattartikeln "Strängnäs har inte den opposition vi förtjänar" publicerad den 27 december.
Det är med stigande fascination jag läser hur Moderaternas provvalskandidat Thore Berggren visar på styrka och handfasthet genom att orera om att oppositionen och en ”liten folkopinion” ska vet sina roller. Om syltburkar, röstfiske, opportunistiska getingar, tunnelseende säropinion och ökenvandring.
Så hur kommer det se ut om denna besvärliga ”lilla” grupp låter majoriteten lösa ”problemet” som de vill, när de endast ser det som en spik och det enda verktyg de har är en hammare? En hammare då majoriteten snabbt behöver dölja sin skuld till dagens skolsituation som uppkommit genom att man under tre år inte tagit med ökningen av lärarlöner i budgeten. Därmed har majoriteten skapat en smygnedskärning av elevpengen, då löneökningen tas ut efter att budgeten är lagd.
”Andras barn” drabbas inte av en nedläggning av landsbygdsskolorna och inte heller har majoriteten i sin utredning bevisat att de skulle ”drabbas” vid ett bevarande av skolorna, genom en utebliven kunskapsökning. Allt sådant är bara drömmar och åsikter, tills motsatsen bevisas. Där av oppositionens 24 frågor, vilket antalet frågor i sig förklarar värdet av utredningen.
Majoriteten väljer därtill att flytta på de barn vilkas livspussel påverkas mest, eftersom och av rädsla för att de ”andra barnen” skulle medföra en ”större högljudd , tunnelseende säropinion”. Vilket Thore Berggren beskyller oppositionen att stelna av rädsla inför. En mer tillrättalagd särintresseinformation högljudd ropat från åhörarläktaren är svår att finna.
Det säger mycket om vilket värde majoriteten sätter på skolan, då det är lättare att lägga ner fler grundskolor och ett par högstadier i kommunen, än det är att få ett bygglov för ett garage.
Ulf Andersson Eckardt
förälder, inte på åhörarläktaren