Det finns ingen folklig ilska mot vinster i välfärden. Detta påstås i en ledare i EK den 20 januari.
Jag förstår inte hur han/hon/hen kan påstå detta. Jag har, vad jag just nu kan erinra mig, inte träffat någon som inte är emot övervinster i välfärden. Medborgarna vill naturligtvis ha valfrihet när det gäller vård, skola och omsorg, men de vill inte se en massa giriga företagare och riskkapitalister fylla sina kistor med pengar som kommer från skattemedel där avsikten är att under ordnad ekonomi ge skattebetalarna valuta för pengarna. Jag vill ha ”vård, skola och omsorg” för hela slanten, inte bara för en del.
Att inte vilja sko de redan besuttna betyder inte att man inte vill ha valmöjligheter och alternativ.
De vinster som görs i vård, skola och omsorg genereras någonstans och vad som än påstås av förespråkarna för vinster i välfärden finns en grundsanning ”det som vinnes i längd förloras i kraft”.
Detta betyder precis som det ser ut. Det går inte att bedriva samma undervisning, vård och omsorg i privat regi utan att det görs avkall på något för att generera vinster.
Nu kommer säkerligen en massa förespråkare att hävda motsatsen men jag ber er bara ge mig ett enda exempel där verksamheten går med vinst där förutsättningarna är desamma med bra personalpolitik, bra bemanning och bra resultat.
Att bara ge samma resultat som de sämsta kommunala företagen räcker inte. Innan vinster genereras måste verksamheten vara minst lika bra som de bästa kommunala.
Börje Carlsson