Saknaden beror inte bara på att själva huset, en sommarrestaurang med många tinnar och torn, är borta. Nej, saknaden beror nog lika mycket på att platsen där huset stod aldrig har blivit bebyggd igen.
Tomrummet mitt på Strömsholmen påminner ständigt om det hus som en gång fanns där och nu för alltid är borta.
Restaurangen på Strömsholmen byggdes år 1899 efter ritningar av arkitekt Emil Befwe, som några år senare blev stadsarkitekt i staden. Det var en pampig byggnad i två våningar, helt byggd i trä, och täckt av ett brant tak, prytt av en tornliknande takhuv.
Restaurangen var en mycket populär sommarservering. Den öppnades på Valborgsmässoafton varje år och var öppen till sista september.
På bottenvåningen låg kök, kafé och matsal. Längs de tre fasader som vette mot ån fanns stora breda verandor, där gästerna kunde sitta under tak och samtidigt ha öppen kontakt med ån och med den lilla parkanläggningen framför huset.
På det övre planet fanns tre gästrum, som alla hade varsin veranda. Under huset låg en liten källare som inrymde en vedkällare och en iskällare, vilket säger något om villkoren för en sommarrestaurang i Sverige.
Strömsholmen är omgiven av vatten på tre sidor, just där Eskilstunaån är som bredast och mäktigast. Båtar kunde vid denna tid trafikera ån ända upp till Eskilstuna centrum. Från restaurangens veranda och från de grusade promenadvägarna hade besökarna god uppsikt både över båtlivet och holmens flanörer. Inramad av vatten och grönskande träd var – och är – Strömsholmen en naturskön plats, mitt i staden.
På holmens östra del uppfördes en halvcirkelformad musikpaviljong i samma stil som restaurangen. Musikpaviljongen öppnade sig mot restaurangen och mot parken, så att både restauranggäster och flanörer kunde få lyssna till framförandena.
Restaurangen och musikpaviljongen var uppförda i en stil som kommit att kallas snickarglädje. Under 1800-talets andra hälft utvecklades tekniken att bearbeta trä vid snickerifabrikerna. Olika typer av listverk kunde serieproduceras och blev därmed relativt billiga. Snickarmästarna var inte sena att ta tillvara denna möjlighet. Trähusen blev utsmyckade med rikt detaljerade verandor, vindskivor, fönsteromfattningar, takfötter, räcken och foder.
Från stadens centrum ledde en vacker gjutjärnsbro ut till Strömsholmen. Bron var försedd med en liten portal av trä på landfästet mot Hamngatan. Gångbron över till holmen kom till 1897 och bestod till stora delar av återanvända delar av Fors gamla kyrkbro.
I mitten av 1920-talet gjordes en mindre tillbyggnad i två plan invid restaurangens trapphus, då huset försågs med nymodigheten vattentoaletter.
Restaurangen hade sin bästa period under 20- och 30-talen. Av drätselkammarens arkiverade handlingar framgår att Systembolaget i Eskilstuna arrenderade restaurangen (och Stadshotellet) under åren 1930–33. Det var kanske ett sätt att få avsättning för de egna produkterna! År 1938 tecknade Stockholms Allmänna Restaurantaktiebolag ett femårigt hyresavtal på restaurangen (och det nya Stadshotellet). Enligt kontraktet skulle i lokalerna ”utövas endast första klass utskänknings- och restaurationsrörelse”.
Men det femåriga hyresavtalet bröts. Under andra världskriget stängdes Faktoriholmarna av för allmänheten. Gevärsfaktoriet, en viktig militär industri, måste skyddas mot eventuella anfall. Avstängningen omfattade också Strömsholmen och drabbade alltså även restaurangen med följd att Eskilstunaborna förlorade ett populärt sommarviste.
När kriget tog slut 1945 öppnade restaurangen igen, men den återvann aldrig sin forna popularitet. År 1953 revs byggnaden.
När restaurangen rivits var Strömsholmen länge lite ödslig och oåtkomlig. Vid ombyggnaden av Hamngatan i slutet av 90-talet, byggdes en ny träbro ut till holmen, på samma ställe som den gamla gjutjärnsbron tidigare låg.
Platsen där restaurangen en gång låg är tom idag. Visst finns det många som drömmer om att återställa en replik av den gamla byggnaden. Andra önskar sig en ny restaurang i vår tids arkitektur. Andra nöjer sig med att Strömsholmen på sommaren ger plats för många utomhuskonserter och på så sätt är en plats för nöje och rekreation även i vår tid.