En gång var Anna Bromee från Nyköping en av ABBAs många hoppreps-fans - de där småtjejerna som höll ABBA-konsert hemma i vardagsrummet och sjöng "Waterloo" så det dånade i den mikrofon som alldeles nyss varit repets ena handtag.
Som vuxen blev Anna Bromee skådespelare och nu lägger hon sitt eget liv intill Anni-Frid Lyngstads i en personlig hyllning till Torshällaflickan som så småningom skulle bli ABBA-Frida med hela världen.
En ledstjärna har hon varit och är fortfarande, berättar Anna Bromee som för sin del som tonåring drömde om att bli skådis trots att det verkade lika ouppnåeligt som det förmodligen en gång var för Anni-Frid att få sjunga på heltid. Gemensam nämnare är drivet och och kraften att våga
Hemma i Nyköping närstuderade Anna och hennes kompis hur Frida och Agneta svängde på micksladdarna och rörde sig på scenen. Sedan mutade de sina brorsor - för ett fullödigt ABBA krävde förstås också en Björn och en Benny. Utan kassettbandspelare stod de sig förstås också slätt, men när alla bitar väl var på plats var det bara för publiken att kapitulera. Gaget samlades in i en gammal keso-burk.
Med hjälp av roliga minnen - igenkänningsfaktorn är hög - bilder, filmklipp, men framförallt en lång rad låtar, både ABBAs och Solo-Fridas, har Anna Bromee satt ihop en både rörande och underhållande föreställning om livet och Lyngstad. "En frid(a) för själen" bör stå sig långt utanför Torshälla. Särskilt kul är att hon lyfter fram Fridas ganska okända sida som textförfattare.
Att Anna Bromee är skådespelare är inte att ta miste på, hennes hyllning är skickligt genomförd, men hade förstås inte hållit utan ett bra manus - och det har hon alltså skrivit själv. Som sångerska kan Bromee kanske inte direkt mäta sig med Fridas säregna Torshälla-timbre - men "good enough" räcker bra i den här hyllningen som handlar om så mycket mer än bara klangfärg.
En fin föreställning som gärna kunnat få köras ett par omgångar till i Torshällas eller Eskilstunas hägn.