47 år är svårslaget och när det gick ut en förfrågan till landets polisdistrikt fanns det ingen som varit med längre.
– Jag var 19,5 år och vägde 64 kilo när jag skickades ut ensam att patrullera på Eskilstunas gator, minns Rune.
På den tiden fanns det ingen kommunikationsradio eller mobiltelefon där man kunde kalla på förstärkning. I stället satt det skåp uppsatta litet varstans där man kunde kalla på polis, brandkår eller ambulans. Polisen bar till och med sabel.
Då, 1963, var dessutom polisen fortfarande en kommunal angelägenhet vilket innebar att Eskilstuna, Torshälla och Rekarne var egna polisdistrikt.
– Skulle man åka över kommungränsen var man tvungen att anmäla sig.
Fick en sabel
1965 förstatligades polisen och sabeln förbjöds då den ansågs vara ett alltför våldsamt vapen att ta till mot buset.
När Rune Nyberg avtackades i polishuset i Eskilstuna (byggt 1958 för övrigt) för en kort tid sedan fick han just en sabel med en manual från 1933 hur den skulle användas:
– Undvik hugg i ansiktet. Om blodvite uppstår kan det verka som polisen är nervös, står det bland annat, ler Rune.
Genom åren har Rune naturligtvis upplevt det mesta som en polis kan råka ut för. Dock har han haft en förmåga att skjuta från sig obehagligheterna.
– Man ska agera hårt mot gärningen men respektera människan. I förhörssammanhang handlar det om att skapa en relation i samtalet.
Liberalt engagemang
Parallellt med polisjobbet har Rune Nyberg engagerat sig politiskt för Folkpartiet. Han har suttit i både kommunfullmäktige som kommunstyrelse men numera är det i landstingets kultur- utbildning och friluftslivsråd han bidrar med kunskap.
– Politik är kul. Det är intressant och man känner sig delaktig.
Närmast rikskänd blev han i mitten av 90-talet då Rune, ombedd av en lokal reporter, iförd badbrallor dök i Eskilstunaåns vatten från Strömsholmen. Det var bara en sak han inte tänkt på – det rådde badförbud i ån och doppet var ett brott mot den lokala ordningsstadgan.
– Åklagaren väckte aldrig åtal och jag slapp böter. Men det hade varit intressant att fått saken prövad. Det jag gjorde var ju en politisk manifestation, jag ville ju att kommunen skulle ordna med ett bad på Strömsholmen. Litet lustigt är det att efter all tusentals timmar man lagt ned på politiken så är det ett bad i ån som folk minns.
Arbete en del av livet
Nu är Rune Nyberg pensionär ”på riktigt”. Han gjorde två år efter 65-årsdagen vilket han förklarar så här:
– Arbete är inget problem eller belastning för mig, utan en del av livet. Poliser får inte arbeta efter 67 och det är bra – annars hade jag nog fortsatt.
Nu har han skaffat gymkort, funderar på att ta upp pistolskyttesporten igen (där har var riktigt duktig förr i tiden och bland annat slagit självaste Ragnar Skanåker vid några tillfällen), sköta om det stora huset i Kjula, sina uppdrag i landstinget och få tid att träffa fyra barn och två barnbarn. Hustrun Kjerstin är nio år yngre och jobbar fortfarande.
– Hon får se mer av mig i fortsättningen, lovar Rune.