Man kan önska sig precis vad som helst! Det är bara att skriva på en lista och skicka informationen till familjen. Ursäkta, jag menar förstås tomten.
Men när jag sitter där och försöker komma på vad jag skulle vilja ha så är det som om all tankeverksamhet stannat av helt. Och allt som jag eventuellt tänkt på under året är naturligtvis sedan länge glömt.
Jag börjar fundera hur det ser ut i strump- och kalsonglådan. Behöver jag några underkläder? Sedan tvingas jag stoppa mig själv. Det är ju en önskelista jag ska skriva, inte en bra-att-ha-lista.
Det brukar sluta på ungefär samma sätt varje år. Jag önskar mig ekonomiska bidrag till något som är på tok för dyrt för att någon faktiskt ska ha råd att köpa det. I år har jag hittat ytterligare ett kameraobjektiv som vore fantastiskt kul att ha. Ett till?! var det någon som undrade.
Egentligen gör jag det ju väldigt lätt för alla mina nära och kära ... öh, jag menar tomten: ta ut kontanter vid närmaste bankomatuttag. Valfritt: Placera kontanterna i lämpligt kuvert.
Och en del är nog tacksamma för den enkelheten. Jag vill inte nämna några namn men jag kommer osökt att tänka på min svåger. Häromåret gjorde vi det "osynliga kontantutbytet", en smått genial lösning.
Men sedan finns det några sådana där hurtiga människor som tycker att det är alldeles för tråååååkigt att ge bort pengar. De vill ha bättre önskningar! De tycker väl att det är för enkelt att ta ut pengar – de vill ha en större utmaning.
Nu vill jag inte heller nämna några namn. Hustrun är ju inget namn.
I år är det lite sent, men till nästa år ska jag ta och klura ut något som är riktigt, riktigt svårt att få tag i.
Jag tänker mig något i stil med en handelsförbjuden kroppsdel från något utrotningshotat djur. Kanske några burkar hemmagjord sylt på Syzygium polycephaloides, ett litet rött bär som bara finns på Filippinerna. Det lär vara något alldeles speciellt.
Eller varför inte något av Claude Monets original i olja. Det behöver inte vara något dyrt. Den här är ju fin, till exempel.