Åsa Kratz har bevisligen inget emot att stå i centrum utan att darra på manschetten.
År 2007 valdes Åsa till ordförande i Eskilstuna arbetarkommun, sedan i höstas är hon ordförande i nämnden för kultur, utbildning och friluftsverksamhet i landstinget. Därutöver är hon sedan ett år tillbaka ordförande i Handelsanställdas förbund, avdelning 18 i Västerås.
Åsa tänkte bli socionom eller kurator efter studentexamen på S:t Eskils gymnasium 1988. Första arbetet var emellertid på Posten. Hon jobbade med allt från att sortera vykort till att städa. Efter nio månaders utbildning på Postskolan blev hon postkassör. En roligt tid följde då Åsa hoppade in där det behövdes, även som lantbrevbärare.
Köpte ett kafé
– Sen förslog pappa att vi skulle starta en restaurang. Vi köpte ett kafé i Tumbo 1992, rev ut allt och började om från början. Innan köpcentrumens tid åkte folk gärna på utflykt till Tumbo.
Mamman, pappan, systern och kocken var delägare och engagerade i rörelsen. Verksamheten växte och de anställde folk. Företaget sysslade med allt från catering till begravningskaffe.
Samtidigt jobbade Åsa deltid på Posten. När kocken hoppade av sa hon upp sig, och jobbet i företaget växte till en dygnetrunttjänstgöring. Ungefär sju år senare kände hon att konceptet inte höll. En kollega köpte rörelsen och Åsa startade klädbutik i samma område. Ett år senare blev hon kontorist på heltid åt IF Metall Mälardalen. Åsa Kratz är sedan 2001 aktiv i Handels där hon från 2008 är ordförande.
– Jag ser verkligen skillnaden mellan olika branscher. I mansdominerade IF Metall jobbar medlemmarna oftast heltid även om de är skiftarbetare. Kvinnor som vikarierar i butik några timmar per vecka träffar ibland inga jobbarkompisar och har ingen att fika och snacka med.
Numera går Åsa ungefär som katten på IF Metall. Förtroendeuppdragen tar stor del av hennes tid i anspråk.
Scenknuten
Så har det inte alltid sett ut. I sanningens namn var Åsa Kratz från 1985 fram till år 2000 helt uppslukad av Scenknuten. Som barn sjöng hon i kör i Mariakyrkan och senare i Tumbo kyrka. Åsa har sjungit i både rock- och popband på Balsta musikslott.
– Min stora grej var då jag vikarierade i Gul och Blå under en vecka på Finlandsbåten. Då slog jag igenom, säger hon skrattar högt.
– Scenknuten har hela tiden varit livet. Jag försökte länge kombinera mina intressen med politiken men har nu sabbatsår från teatern. Jag inser att jag måste begränsa mig. Det händer att jag sjunger på dop och bröllop i kyrkan. Men mina uppdrag är otroligt roliga eftersom jag är involverad i så olika organisationer. Jag får vara ytterst flexibel för att få ihop det hela.
Gillar att ha mycket att göra
Åsa Kratz säger att hon är vetgirig och djupt engagerad i det hon ger sig i kast med; hon gillar att göra många saker på en gång.
Hur gör hon för att omsätta arbetsinsatsen till samma känslor av tillfredsställelse som mer mätbara arbetsuppgifter ger? Åsa skrattar och försöker förklara:
– Jag blir nöjd när jag får mejl från medlemmar som läst min spalt Ordförande har ordet i Handels lokala tidning ”18 i Mälardalen”. Inom politiken blir valresultatet en mätare. Däremellan ser jag om folk kommer till olika aktiviteter. Och jag får feedback från dem jag jobbar med.
Någon politikerblogg har hon inte börjat med; att bemöta insändare och sådant som skrivs i pressen är inte alltid lätt utan får komma med tiden.
– Det räcker med lite picklande på Facebook.
Karriärist är hon definitivt inte. Åsa siktar inte högre, hon trivs på hemmaplan.
– Brinner jag inte för mina åtaganden orkar jag inte. Jag är vald på fem år i Handels förbundsstyrelse, har avverkat tre och är inte säker på att jag vill eller bör fortsätta.
Så länge uppgifterna känns meningsfulla och roliga och medlemmarna ger henne förtroendet sitter hon kvar.
Drömscenariot är att få sjunga och spela teater. Åsa Kratz har nära till skrattet och nu är det högt.
– Skulle de ringa från något ställe och säga: ”Du får huvudrollen i en musikal, och du behöver inte tänka på pengarna.” Då drar jag! Bara jag får Björn med mig.