Mår bra av att veta vad som väntar och skriver upp saker ordentligt i en gammal hederlig almanacka. Min semester är precis till ända och det slår mig att det faktiskt är det omvända som gäller under ledighet.
Visst, en del aktiviteter förutsätter framförhållning. Jag hade inte fått höra Chris Martin i Coldplay tolka Håkan Hellström på Ullevi om jag fått ett spontant infall att gå på denna konsert samma dag. Men när jag äntligen tillåter mig själv att ta dagen lite som den kommer så infaller sig den där efterlängtade semestervilan. Dessutom finns det tid för spontana små upptåg.
På väg till en oplanerad dag i Varberg svängde visst bilen alldeles av sig själv in på en grusväg skyltad med "Loppis/Vinyl" och några minuter senare uppenbarade sig ett vinylparadis där tydligen ingen mindre än självaste Magnus Carlson och Weeping Willows nyligen botaniserat. Åtminstone enligt ställets eldsjäl, en herre i sina bästa år som kunde utbudet på sina fem fingrar. Väl framme vid havet någon timme senare låg en fyndad raritet i baksätet.
En annan dag, när jag ville bada men befann mig alldeles för långt ifrån havet, fick jag för mig att svänga förbi den lilla sjö där jag för sisådär 30 år sedan lärde mig simma. Det var säkerligen lika länge sedan jag var där, skulle jag ens hitta dit? Jodå, varje sväng på den lilla snirkliga grusvägen satt kvar i minnet. Hur badplatsen såg ut likaså. Den hade bara krympt. Tioåriga jag i blå baddräkt tyckte förstås att den var jättestor. I själva verket var det en väldigt liten idyll, mycket vackrare än jag mindes. Bryggan knarrade dock likadant. Det blev en fin stund.
Jag måste påminna mig själv om att jag mår bra av att ta dagen som den kommer. Får kanske skriva in det i kalendern...