Här trängs tenorhjältar som Coleman Hawkins, Zoot Sims, Gene Ammons, Don Byas och andra. En sentida arvtagare, Scott Hamilton, besökte Eskilstuna teater på fredagskvällen och han såg till att bjuda på lättlyssnad, melodisk 50-talsjazz.
”The way you look tonight” framförs i ett rejält upptempo. Med sin stora varma ton omfamnar Hamilton publiken i en riktig swing-kram och hans improvisationer löper fint. Så plötsligt mitt i solot replikeras några fraser av ”When the saints...” och lite senare hörs början på ”There will never be another you”. Kul med solister som har sinnesnärvaro att låna in från andra låtar. I Jan Lundgrens pianosolo avlöser idéerna varandra. Trivialiteter blandas med udda infall, och allt verkar ligga inom möjligheternas gräns. Musiken blir en berättelse som tjusar och fängslar. Kanonkompet Hans Backenroth/Kristian Leth ser till att det svänger. Solisten Backenroth sprudlar av energi och teknik.
Ove Linds ”Swing in F”, Jan Johanssons ”Blues in octaves”, Olle Adolphsons ”Trubbel”, och ”Värmlandsvisan”, samtliga hämtade ur den svenska sångskatten, bjuder spelglädje och medryckande sväng. Det något udda låtvalet ”Min soldat” framförs som ballad och balladspelet är lysande. Tenoren klingar majestätiskt med full, varm ton och en ansats som spräcker upp (tänk Sonny Rollins). Billy Strayhorns utsökta ballad ”Lush life”, som framförs solo på pianot, visar prov på Lundgrens inkännande musikalitet. Extranumret ”Sweet Georgia Brown” avslutar kvällen och applåderna vill aldrig ta slut.