I morgon invigs utställningen Gud har 99 namn, om de sex stora världsreligionerna, på Stadsbiblioteket i Eskilstuna. Det här är inte första gången den är här, men nu återkommer den på initiativ av Eskilstuna församling som utbildat ett antal av sina medarbetare till multireligiösa guider.
En av dem är prästen Helena Ekhem. Hon berättar engagerat om visionerna att göra Eskilstuna till en dynamisk stad.
– New York, London och Berlin har lyckats. Det här är några av de världsstäder som dragit fördel av sin stora mångfald av kultur och religion.
– Tänk om vi också kunde låta religionen förena, använda den som möjlig överbryggare, i stället för att låta den segregera och skapa främlingsfientlighet. Själv tycker jag att man växer som människa genom att ta vara på olikheter och likheter i möten med andra människor och annan tro.
Hon förklarar att som präst ingår att man läst om de andra religionerna. Men i utbildningen till multireligiös guide har hon lärt sig mycket nytt.
– Även om man kan tycka att religionerna använder samma ord och begrepp är det inte alls säkert att man menar samma sak. Ordet Gud har inte samma innebörd, och det många människor kallar bön kanske jag hellre benämner gudstjänst. Troligtvis vet inte människor i allmänhet om skillnader av det här slaget.
– Islam är största religionen i Eskilstuna efter Kristendomen, och fastemånaden Ramadan känner folk till. Under de kristna fastedagarna före påsk har jag fått frågan: ”Är det inte jobbigt för dig att inte äta på hela dagen?”
Det här är frågor och begreppsförvirring guiderna står redo att reda ut för Eskilstunsborna. Under hösten är skolklasser inbokade på guidning genom de stora religionerna, och för företag, arbetsplatser, föreningar och andra intresserade grupper kan guidning formas efter önskemål.
Helena Ekhem ser fram emot sin uppgift.
– Kyrkans viktigaste uppgift är att vara platsen där man jobbar med de stora frågorna om livet, och där människor känner igen sig. Man har ju sin identitet och trygghet i sina invanda kulturella uttryck, använder sina egna glasögon. Men jag kan lära mig något nytt i mötet med en annan kultur och religion. Och jag kan öva mig i respekt och förståelse för andras uttryck. Jag tror verkligen på religionens möjlighet att vara fredsbevarande.
Hon tycker det är synd att religionsdiskussionerna ofta fastnar i vad som är rätt och fel.
– För det är inte på det planet vi rör oss på, menar jag, utan det handlar om hur vi uttrycker och gestaltar det heliga, det som inte går att sätta fingret på. Och att lära sig mer om hur andra ser på de stora, riktiga livsfrågorna är roligt och spännande.
Helena Ekhem konstaterar att varje världsreligion har många grenar mellan vilka det skiljer sig lite och är mer eller mindre lätt att samarbeta.
– Därför kan man inte sätta fingret på en stor världsreligion och slå fast att inom den tänker och resonerar människor precis på det här sättet. Det finns en mångfald inom varje religion, och det vi kallar ekumenik är bara de kristna kyrkornas samarbete.
– Och som kyrkornas världsråd förklarat: Syftet är ju inte att kyrkorna ska bli likriktade alls. Alla har sin egen. Men alla verkar för fred och för vår miljö, och jobbar med de stora frågorna med en gemensam strävan.
Har religion och religions frågor kommit i skymundan i Sverige i dag?
Helena Ekhem tänker lite.
– Kanske har de det. Men tack vare våra systrar och bröder i andra religioner blir de mer synliga i samhället. Det måste vi se till att dra nytta av.
I samarbete med Eskilstuna församling, en rad föreningar och andra församlingar har Eskilstuna kommun bildat Fristadsgruppen, i syfte att samarbeta för att just minska segregationen och främlingsfientligheten i Eskilstuna. På programmet i höst väntar närmast Mötesplats 2012 – en paneldiskussion på temat främlingsnyfikenhet med journalisten och författaren Mustafa Can, biskop Hans-Erik Nordin, Eskilstuna-Kurirens politiske redaktör Alex Voronov, och Payman Salehi, ungdoms- och kvinnoföreningen Noors grundare, och med Lotta Bromé som moderator. Platsen blir Josef’s House of blues.