En räcka olyckliga omständigheter följer på en upptäckt av en fuskdiskad eldfast form i en låda i köket. Jag ställer formen i diskhon, därpå ska jag ställa en otymplig wokpanna i en öppen hylla. Råkar då peta ner en tung tillbringare av glas som ramlar rakt på den fuskdiskade eldfasta formen som nu ligger i blöt. Och jag skär mig i fingret när jag ska städa upp skärvorna.
Det blöder rejält i fingret som jag tejpar ihop med plåster. Sedan tvingar jag mig själv att inte tänka så mycket mer på såret. För jag ska ut på resa. Närmare bestämt till Kalmar.
Åker med Kustpilen, det dieseldrivna tåget tar mig från Linköping via Rimforsa och Kisa mot den anrika kuststaden i Småland. Här har det har snöat mer än på många år, och snötäcket raderar på något sätt ut många av samtidens markörer i landskapet. De röda stugorna, de snickarglada bruksvillorna och de lurviga nordsvenska hästarna som står i en dalgång - allt jag ser från tågfönstret förflyttar mig till en annan tid.
Det börjar bulta under plåstret och plötsligt hör jag ett vinande ljud, som av en snöstorm. Jag är tillbaka i barndomens stickiga tv-soffa, och Astrid Lindgrens berättarröst är allvarlig. Alfred har ont i tummen, det värker och han har feber. Krösa-Maja ställer diagnosen blodförgiftning. När den röda strimman som syns i huden på Alfreds arm når hjärtat ska han dö! Emil rycker in, selar på Lukas och tvingar Alfred upp i släden. De måste till doktorn i Mariannelund... Det blåser, vägen är översnöad och till slut ger både Lukas, Emil och Alfred upp. Men då hörs bjällerklang - snöplogen! Eller den inspelade rösten som säger att nästa station är Vimmerby, just där tv-serien och filmen baserad på "Nya hyss av Emil i Lönneberga" spelades in. Vissa tv-serier gör större avtryck än andra.