Det är förmodligen fler familjer än min som äter mer kyckling nu för tiden. För några år sedan var kyckling ofta helgmat men har på senare år blivit vardagsmat hemma hos oss. Själv köper jag alltid färsk filé när jag handlar, och svensk ska den vara.
Vid några tillfällen har jag tittat på fryst kyckling och insett att det är väldigt mycket vatten i den. Som mest har jag sett trettio procent vatten, det är ju nästan en tredjedel av det man köper! Så av just den anledningen köper jag färsk kyckling.
I den butiken jag oftast handlar finns det ungefär fem olika tillverkare, av färsk kyckling. För mig blir det priset som får avgöra, det billigaste märket kostar cirka 85 kronor för ett kilo och det dyraste upp emot 140 kronor. Om jag inte köper ekologisk kyckling.
Här om veckan stod jag och skar ner två kilo kyckling. Jag skar bort hinnor, senor och faktiskt ett par benbitar som jag hittade. På cirka tio filéer hittade jag sju benbitar, det är nytt rekord. Efter att alla filéer var nedskurna, marinerade och lagda i en ugnsform stoppade jag in dem ugnen.
Efter en kvart tog jag ut formen för att röra om bland kycklingbitarna. Gissa till min förvåning då det nästan var kycklingsoppa! Jag hade på mer kryddor och stoppade in formen i ugnen igen.
Cirka 15 minuter senare var kycklingen klar, men det var mer kycklingsoppa är ugnsstekt kyckling. Jag tittade återigen på en av förpackningarna till kycklingen jag köpt. Nu blev jag ännu mer förvånad. Jag hade totalt missat att kolla innehållsförteckningen. Jag har nästan alltid köpt färsk kyckling och när jag köpt det har den alltid bestått av 100 procent kyckling. Men inte denna gång. Innehåll: 80 procent svensk kycklingfilé och 20 procent vatten.
Till ordinarie pris var det inte den billigaste varianten jag handlade hem, men denna vecka var det kampanj och 79 kronor kilot var för bra för att inte stoppa kycklingen i kundkorgen.
Summering är att jag tydligen även måste kolla innehållsförteckningen på kyckling framöver.