Anförda av vår demonregissör Petri dog vi på löpande band i det ena blodbadet värre än det andra. Förövaren var en känd skräckfilmsprofil - Jason med masken - som alltid lyckas gå ikapp sina offer som springer för livet.
I min barndom närde jag en dröm om att få stå på de stora scenerna och gestalta något storslaget människoöde. Jag kände rent av att jag hade talang. Förmodligen ganska stor.
Två Jason-filmer senare kunde jag befria mig från tanken att jag var ett oupptäckt skådespelargeni. Den tredje fick jag inte ens vara med i. Det var en bedrövlig syn att se sig själv agera, även om det än i dag väcker stor munterhet. Min mest intelligenta replik stannade vid detta:
— En Jason kan bara dödas av en Jason.
Och en dröm kan bara dödas av verkligheten...
På dagens kultursida kan du testa dina kunskaper om såväl skräckfilm som annan skräck i kulturens värld.