Det har gått över fem år sedan paret Linnea Asplund och Dennis Karlsson adopterade sin första gemensamma katt. De hade då under en längre tid försökt bli med barn utan att lyckas. Eftersom de båda haft djur sedan de var små kändes en katt som ett bra substitut.
– Vi ville ta hand om någon och genom Livbojen adopterade vi James. Tyvärr lever han inte längre, säger Linnea.
Efter att de skaffade James lyckades de bli gravida och för tre och ett halvt år sedan föddes Belle. Numera är de tvåbarnsföräldrar och har ytterligare fyra katter varav tre av dessa är före detta hemlösa katter.
– Junior är den vi haft längst av dem vi har nu. Han hittades i en lada tillsammans med flera hundra katter och när han kom hit så gjorde han sig så liten han kunde och fortfarande är han väldigt känslig. Om man bara tittar på honom så blir han rädd, säger Dennis.
Att adoptera en hemlös katt kräver mer av ägarna än att skaffa katt på det mer traditionella sättet. Men det är just katternas olika personligheter som gör att Linnea och Dennis drar sig till att hjälpa och försöka behandla traumatiserade katter.
– Det går att bearbeta alla katter men det gäller att visa mycket kärlek och att låta katten bestämma tempot. Man får aldrig ge upp och trots att vi haft Junior länge så visar han hela tiden förbättringar. Snabbare gick det för till exempel Jeff som på bara två veckor accepterade att vi klappade honom, säger Linnea.
De katter de adopterat kommer från Livbojen som är en ideell organisation som främst hjälper hemlösa katter men även katter som av andra anledningar behöver hitta en ny familj. 2016 hjälpte de 245 katter att hitta nya hem och förhoppningsvis leva ett längre liv.
Linnea och Dennis betonar att det kan vara bra med en annan mer stabil katt i hemmet innan man tar sig an en hemlös. Detta för att katten ska kunna se hur den borde bete sig och att ägarna inte är farliga. Innan de skaffade sin första katt, James, läste de på mycket om hur de skulle behandla katten och vad de hade att förvänta sig.
– Det går inte att bara anta att det kommer bli en knäkatt, alla katter är olika och kommer reagera olika. Men rutiner är jätteviktigt och vi har märkt att katterna också förstår rutinerna. Varje kväll när barnen somnat går jag upp till Jessie och ger henne mat, leker lite och försöker gosa lite, säger Linnea.
Ingen av katterna är aggressiv och de fungerar även bra ihop med barnen.
– De går eller springer bara därifrån när barnen närmar sig, säger Dennis.
– Jag brukar sträcka fram barnens hand mot katterna då och då för att vänja dem. De verkar även förstå att Maya är liten medan det är lättare att förklara för Belle hur hon kan vara runt katterna, säger Linnea.