Oavsett vilken sort du använder blir fiskrom ett smakrikt och elegant inslag. Lika fint som gott.
Jag brukar ha en burk rom stående i kylen. Man vet aldrig. Det är gott till så mycket och alldeles förtjusande när man är sugen på något saltigt.
Ett litet rostad bröd med en klick kaviar och crème fraiche kan mycket väl platsa som enkel vickning eller förrätt. Eller servera en hög rödskimrade rom på dina våfflor eller plättar _ ett enkelt sätt att piffa upp konventionerna. Precis som klassiska kalla romsåser är ett säkert kort för att göra vardagfisken lite skojigare.
Rent tekniskt sett består rom av obefruktade ägg från fisk och skaldjur, även om det numera finns en vegetarisk variant som görs av alger. När man har blötlagt och vispat rent kornen är det korrekta namnet kaviar. Olika typer av fiskrom har olika smak, det är dock inte alla sorter som passar till beredning.
Till de mest populära och godaste exemplen hör siklöjan som ger oss löjrom, sjurygg som i de här sammanhangen byter namn till stenbit (vilket är helt ologiskt, eftersom det är hanen som heter stenbit och honan kvabbso), lodda som ger oss den ljusa ishavsrommen och rom från kungslax, torsk, sik och regnbågsforell.
Och så stör förstås, som är källan till rommens Rolls-Royce, så kallat "rysk" kaviar. Numera kommer dock den vansinnesdyra, gråskimrande kaviaren snarare från Iran eller odlas på andra håll (till exempel i Spanien) eftersom vild stör är rödlistad.
Personligen tycker jag att både löjrom och sikrom faktiskt har en friskare och fräschare smak, även om jag aldrig har tackat nej till lyxkaviar. I alla fall inte så länge någon annan betalar.
Fräsch och fryst
Var noga med att din kaviar/rom är fräsch. Köper du den i lösvikt bör du fråga hur länge den legat framme. Öppnade burkar håller max en vecka i kylen. Fryst rom är ett bra alternativ. Löjrom kan man faktiskt ta fram och tina upp lite grann innan man lägger undan så mycket man behöver och stoppar tillbaka resten i frysen.
Rom funkar däremot inte så bra att värma (med undantag av torskrom), eftersom den då förlorar sin helt unika konsistens. Och det vore ju synd på så rara korn.
Mia Gahne/TT