Elefanten möter redan i foajén. Där står hon i stadig papp och välkomnar publiken in till makens enmansshow där fonden utgörs av ännu en elefant. För det är runt den hela föreställningen kretsar. Eller skulle ha kretsat åtminstone, för bara några dagar innan David Batra skulle ha premiär på sin stand up om hur det är att vara gift med en partiledare - så kom hon hem och berättade att hon tänkte avgå. AKB, alltså. Förkortningen som enligt Anna Kinberg Batras egen man låter som en korsning mellan en AK4 och KGB.
Politikens tvära kast tvingade stå upp -komikern David Batra att snabbt som ögat uppdatera sin föreställning och det är med den versionen han nu turnerar landet ut för utsålda hus. Och det trots att hans elefant inte längre aspirerar på statsministerposten. Vilket väl ger en indikation på att DB drar av egen kraft, med eller utan elefant faktiskt, även om en stor del av skämten anspelar på hur det är att snudd på ha blivit Sveriges First Lady.
Som till exempel om hur det är att ständigt ha en säkerhetsvakt stå och glo vid dörren. Och hur det är att aldrig våga gasa upp bilen ens i 90 eftersom det alltid ligger en polisbil bakom och trycker.
Det är roliga inblickar i en annorlunda vardag, ändå blir det som bäst när David Batra ger sig in på sånt som de flesta av oss kan associera till. Som skräcken för att bli vald till sekreterare på föräldramötet, eller ännu värre: att utses till klassförälder tillsammans med någon reglementsälskande petimeter. För att inte tala om inblicken i vår tids krävande barnkalas där ungarna knappt hinner komma in genom dörren innan de börjar ställa krav på fiskdammar och trollkarlar. Vårt insnärjda förhållande till sociala medier åskådliggörs på ett dråpligt sätt - och en annan höjdare är utflykterna till Indien och de vilda planerna på ljuv hämnd mot den skånska klasskamrat som tjatade om att han luktade curry. Att bli statsministerfru och kunna kommendera en militärhelikopter till Staffantorp hade smakat fågel.
Greppet att låta både föräldrarna och frugan närvara på vita duken är kul och det är en nöjd publik som går hem efter David Batras väl förrättade värv. Småtrevligt utan att vara slätstruket.