– Jag slår på stort, och kommer med ett sexmannaband till Jazzens museum. För att det är så kul och för att det ju alltså är världspremiär för mig på den scenen. Det ska bli jätteroligt att komma till Strömsholm, har hört att det är ett mysigt ställe att spela på, berättar Sofia Karlsson på telefon från sin ateljé i Gamla stan i Stockholm.
Publiken kan alltså förvänta sig spelglada och inspirerade musiker. Men vilka låtar folk får njuta av i kväll kan Sofia däremot inte berätta.
– Jag vet inte än. Setlistan är inte klar, den bestämmer jag alltid i sista stund, ibland ändrar jag mitt i konserten. Att spela med mig är alltid spännande, skrattar hon och förklarar syftet.
– Varje dag, varje kväll är olika. Väder, plats, jag själv – allt spelar in när jag avgör vilka låtar vi ska bjuda publiken på. Jag är trogen dagen helt enkelt.
Sommar innebär sedan många år jobb för Sofia. Så vill hon ha det.
– Jag stortrivs med jobbsomrarna, det är en väldigt fin arbetsperiod. Det är roligt att spela och min musik passar liksom att spelas på sommaren. Det är också vila att vara i musik. Och jag tycker om att vara på resande fot. En mackkaffe på Statoil på E4:an kan göra mig på oerhört gott humör.
Att vara musiker är ju inget vanligt kneg, konstaterar hon.
– Visst blir det intensivt att fara runt och spela men jag klagar inte. Måste man gnälla på den situationen, då får man byta jobb, eller hur?
Men sommaren 2015 liknar inget annat riktigt.
– Vi har spelat genom storm, kuling och hällregn. Jag har sjungit iklädd päls för en publik sittandes i skidoveraller. Men än mer fantastisk har ju konserterna blivit, just för att de verkligen suttit där, kylan till trots.
Vad som ytterligare gjort denna sommar speciell är studioarbetet hon varvat livespelningarna med. I veckan som gått blev nämligen Sofias första julskiva klar. Partner på plattan är pianisten Martin Hederos (Soundtrack of our lives) och materialet är blandat egna och traditionella julsånger, hälften på engelska. Den 15 november släpps julskivan "Stjärnenätter", som följs av en julturné.
– Julprojekt har jag ju deltagit i tidigare när jag turnerade med "Jul i folkton". Men att släppa en egen julplatta och turnera med materialet, och alldeles speciellt med Martin, har varit en dröm som nu blir sann.
Ett annat önskeprojekt väntar redan i höst på Sofia Karlsson. Som skivbolagsdirektör ska hon spela in andra artister.
– Jag har ett än så länge hemligt inspelningsprojekt på gång, säger hon hemlighetsfullt.
– Under namnet "The Sally Wiola sessions" ska jag spela in ett antal grymma musiker. Det blir jättekul.
– Man är ingenting utan sina drömmar, visst är det så?
Sofia Karlsson slog igenom för den breda publiken 2005, med albumet "Svarta ballader", där hon tolkar Dan Andersson.
Tio år som etablerad artist, har klimatet som kvinna i branschen förändrats under de här åren?
– Visst har Bert Karlsson klappat mig i rumpan någon gång. Men nej, jag har själv inte upplevt det som att jag som kvinna haft svårare på något sätt. Men, medan en manlig artist kan slå igenom i snart sagt vilken ålder som helst, gissar jag att det är omöjligt för en kvinna som fyllt 50 att komma någonvart i musikbranschen.
Egentligen går naturligtvis frågan betydligt djupare, konstaterar hon. Redan på mellanstadiet är det fler killar som spelar och håller på med musik. De har fler förebilder.
– Patriarkatet vi lever i har ju obalans hela vägen och det här tar lång tid att förändra. Den saken har alla i musikbranschen ett gemensamt ansvar för.
– Spelmansvärlden däremot, är föredömlig ur den här aspekten. Den är varm och öppen utgör en väldigt fin del av svenskt musikliv.