Ser för tredje gången på rätt kort tid två stå-uppande herrar anspela på åldersskillnaden sinsemellan. Slås av att detta med ålder tycks vara en nog så manlig noja - trots att den sortens upphängning annars oftast tillskrivs kvinnor. I fallet Betnér / Ismael är det hur som helst inget finstilt krusidullande. Rynkor, erfarenheter och dödsskräck går bort. Ålder uttrycks enklast i huruvida man får upp den eller inte. Snorren, alltså. Men detta förgullande ord är inget som används i klassisk krog-stå-upp. Där tarvas starkvaror. Mycket på K och F blir det.
Antagligen är det därför Magnus Betnér känns lite, lite malplacerad där vi sitter rakt upp och ned på varsin stol i Lokomotivet en vanlig vardagkväll. Hans råa stil skulle må bra av en svettigare, skränigare och onyktrare publik i en något intimare lokal. Det finns förstås många anledningar till arena-stå-uppandet, ekonomi inte minst, men helt idealiskt är det inte.
Betnér säger dock många roliga saker om livet som förälder. Som att det jobbiga med barn är de andra föräldrarna. Surdegspapporna på föräldramötena. De som vill att alla ska börja umgås bara för att de har barn födda samma årtal.
Bäst är han när han blir politisk, ger Sverigedemokraterna däng och funderar över det absurda i att registrera romer.
Soran Ismail inleder som pliktskyldigast med lite under bältet och berättar sedan om den där järnrörskvällen då han blev kallad för Babben av sverigedemokratiska riksdagsmän. Eftersom han trodde de misstog honom för en annan stå-upp-komiker, med efternamnet Larsson, fattade han inte varför de surrade om att Sverige inte skulle vara hans land. "Har vi blivit av med Gotland?"
Genom att vända och vrida på fördomar om främlingar i allmänhet och muslimer i synnerhet får han oss att tänka ett varv till. För varför sattes utan prut etiketten "terrorist" på självmordsbombaren i Stockholm, medan det i stället genast började spekuleras i Breiviks dåliga förhållande till sin far sedan han mördat 69 människor i ett svep på Utöja? Varför denna rädsla för muslimer när de senaste två serievåldtäktsmännen faktiskt hette Niklas?
Dialog, dialog, dialog är vad Soran Isamail förespråkar. Själv träffar han på regelbunden basis en sverigedemokrat eftersom hans övertygelse är att samtal är bättre än slagsmål.
Hans budskap är, bakom de kvicka och underfundiga vändningarna, angelägnare än någonsin.
Med det i bakhuvudet är det obegripligt varför just han stängs av i Sveriges Radio inför valet. Stäng av ett par, tre Betnér istället. K- och F-ord har vi hört där till leda. Men Soran Ismael har något viktigt att berätta.