"Laina och fåglarna" kostade 4,6 miljoner skattekronor att sätta upp - men bara 866 sörmlänningar tog del av pjäsen. Scenkonst Sörmlands kommunikationschef Elenor Wolgers konstaterade i en intervju (EK 6/4 -18) att institutionen är tämligen anonym och att det krävs en fast plats för att en teater på allvar ska kunna bli ett begrepp och i förlängningen hitta publik.
Hon framhöll att Scenkonst Sörmlands nya lokaler i Munktellområdet, invigda 2014, har potential för att bli en sådan plats. Men de två politiker som svarat på EK:s frågor, Åsa Kratz, (S), och Marianne Andersson, (C), framhåller att Scenkonst Sörmland har ett turnerande uppdrag och att en fast sörmländsk scen inte är något mål.
– Huset är mycket användbart, men i dag finns inte ett uppdrag att producera flera öppna föreställningar per år på en och samma plats, skriver de i sitt gemensamma svar. Istället understryker de att Scenkonst Sörmland ska vara en rörlig institution som når ut till alla länets delar.
Vilket det var lite si och så med när det gällde "Laina och fåglarna" - bara två bygdegårdar nappade på pjäsen.
Vårt primära uppdrag är inte att Scenkonst Sörmland ska vara känt
Åsa Kratz, (S), och Marianne Andersson, (C)
Kratz och Andersson framhåller att Munktell i första hand är ett produktionshus, till för att ta fram de föreställningar som ska turnera runt i länet.
– Vår nu gällande vision är att vi ska vara närvarande inte bara i Eskilstuna utan i länets alla nio kommuner, skriver Kratz och Andersson som inte är särskilt upprörda över att sörmlänningarna inte har koll på sin teaterverksamhet:
– Vårt primära uppdrag är inte att Scenkonst Sörmland ska vara känt, vårt allra största och primära uppdrag är att nå medborgarna med musik, dans och teater.
För de föreställningar som ges på skolorna och i äldreomsorgen spelar det förstås ingen roll om Scenkonst Sörmland är ett okänt varumärke för publiken, de får sig kulturen serverad vare sig de vill eller inte. Men Scenkonst Sörmlands offentliga föreställningar riktade till vuxenpublik är beroende av att publiken frivilligt söker sig till teatern. När det gällde just "Laina" var det si och så med den saken. Bygdegårdarna plockade inte in den i sina program och de 11 föreställningarna på Nynäs drog inte mer än i snitt 32 i publiken per kväll.
Kratz och Andersson tycker ändå inte att det finns anledning att lägga fler av Scenkonst Sörmlands offentliga vuxenföreställningar i de större orterna.
– Vi spelar även i centralorterna, dessutom tror vi att en levande landsbygd är viktigt. Där når vi många gånger medborgare som normalt sett inte åker in till centralorten för att gå på teater.