Svärdsklova, skapad för Aseatjänstemän i skuggan av närmande världskrig, var mångas semesteroas i åtta decennier. Det finns ännu de som kan berätta om den 2018 konkursdrabbade anläggningens pionjärepok, både gäster och personal. ”Aseaterna” kunde ha fått fira sina semestrar i Bergslagen, Bohuslän eller Halland. Där sonderade ATF, deras tjänstemannaförening, för ett semesterhem. Nära Västerås, i Skerike (rimmar på ”Närke”) hade de en sportstuga. Turerna resulterade i köp av mark vid Sörmlandskusten. Innan hade 60 möjliga platser besökts. Närheten avgjorde, vilket framgår av ATF:s arkiv, i Aseas arkiv. Det förvaras dock inte i klassiska Asea/ABB-orten Västerås, utan hos företaget Nobeli i Karlskoga.
1938 fick en 150 000-kronorsdonation från Asea, vid föreningens 25-årsjubileum, igång projektet. Idag motsvarande knappt fyra och en halv miljon kronor – nu osannolikt lite för ett stort område vid Östersjön. Säljare var ”konsul Lindberg”, Arvid Lindberg, mannen som grundade och drev möbeltillverkande NK:s verkstäder i Nyköping. Här korsas alltså historierna för två på sin tid mycket betydelsefulla svenska industriföretag. Det ena avvecklat sedan 70-talet, det andra utvecklat som företaget ABB.
I arkivet nämns ”liggplats för åtminstone ett 70-tal personer, dels uti huvudbyggnaden och dels uti några mindre, tillhörande småstugor. Utspisningsmöjlighet bör finnas för ett 100-tal personer.”
Sist nämnda punkt, kombinerat med den tidens restaurangstandarder, gjorde att många fick anställas, för att exempelvis laga och servera mat. En av få, som idag kan berätta om pionjärepoken, är Vera Lindberg, på den tiden Eriksson, som var servitris på anläggningen.
– Vi var tre systrar som fick arbete. Det var mycket att göra men väldigt kul. Vi plockade alltid blommor till matsalen. Efter middagen skurade vi matsalsgolvet och badade i Vålaröfjärden. Ett år hölls en roddtävling där jag och min syster Ingrid rodde tillsammans med gäster och kom etta och tvåa. Året efter fick inte personal vara med. De ansåg det orättvist att roddvana skärgårdsbor deltog! En annan gång trängde vi, en massa tjejer, in oss i en bil och for på dans i Brannebol. Roligast var eftersäsongen. Då gjorde vi revyer med egna visor, som den om kortväxta ”knäveckskillen” som uppvaktade min syster Ingrid i ”Gåshuset”. Värnamovisan var melodi och texten gick, minns Vera, ungefär 80 år senare:
”Vid Gåshustrappan vi nog sett till en, Knäveckskillen”
– En gäst seglade alltid till Svärdsklova på eftersäsongen, för att se showen! Annars kom gästerna i buss från Finspång, Ludvika och Västerås. Senare blev vi systrar servitriser på Solbacka läroverk. Storasyster Ingrid flyttade till Västerås och gifte sig Rydéhn. Där serverade hon länge på Aseamiddagar och Vallby friluftsmuseum.
Vera träffade som servitris sin blivande make på Vagnhärads turisthotell. Hon blev mor, hemmafru och assistent för dagisbarn. Men för några år sedan, då Vera fyllde jämnt, hörde en kille som besökt Svärdsklova av sig. Han mindes henne än, efter närmare 75 år!
En som också gärna kommer ihåg hur det var att gästa anläggningen är förre fiskaren och åkaren Lennart Zetterlund, Oxelösund. Likt systrarna växte han upp på en ö nära Svärdsklova. Lennart ingick i ett grabbgäng som gillade stället. De andra var systrarnas lillebror Nisse Eriksson, Rolf Gerlin, dräng på Marsö och Martin Höglund, son till arrendatorn på ön Skeppsgården:
– På Svärdsklova fanns flickor, dans och musik, så det är klart att vi rodde dit när vi ville roa oss!
Gunilla Larsson hörde till en senare generation Svärdsklovapersonal. Hon kommer, med viss skam, ihåg hur hon och annan personal drev med en husföreståndarinna:
– Vi var så elaka mot henne! Jag förstår fortfarande inte hur hon stod ut med oss...
Besöksnäringar blev ändock yrkesval, då Gunilla kom att arbeta som flygvärdinna, träffade maken Börje som hon sedan drev hotell och gästgiveri med. Som krögarmor på Stenbrogården återkom hon till Nyköping.
Oviss framtid
Under 50-talet brevväxlade ATF om att ta över ett hus, uthyrt till sommarstuga, på Fagerön, nära Svärdsklova. Öbeståndet kompletterades genom köp av ett antal närbelägna öar. Pris: Än mer osannolika 100 kronor! I början av 60-talet ville ”aseater” från Finspång anlägga en putting green.
Men med mer individualistiska semesterfiranden minskade de anställdas intresse. År 2000 försvann ABB-kopplingen och efter olika ägare, även Nyköpings kommun, tog Berghsgruppen över. Gruppen hade stora planer för området. Men de hamnade i limbo då anläggningen 2018 drogs in i konkursen kring företaget Rydbergs bygg. Restaurangen höll dock öppet över den osannolikt varma sommaren. Svärdsklovas framtid, likt allmänhetens tillgänglighet till området, är i skrivande stund osäker. Det kan dock inte radera ut många generationers ljuva semesterminnen av den ”aseatiska” oasen vid Sörmlandskusten, i östra delen av Svärta socken (Vålarö ligger i Tystberga socken).
Tillägg från Svärta-krönikans redaktion:
Svärdsklova verkar vara en följetong i våra krönikor. 2007 förekom en kort artikel med rubriken: Vad ska hända med Svärdsklova? År 2011 kallades artikeln endast Svärdsklova. Då hade en hel del hänt med ägarbyten och stora oklarheter. Enligt Översiktsplan 2003 står bland annat: ”Exploateringsföretag får endast komma till stånd om de inte möter några hinder ur främst turismens och det rörliga friluftslivets intressen.”
Sedan dess tycks kommunen helt gett upp detta enastående område. I Nils Lindbergs artikel framgår att framtiden för Svärdsklova är ytterst osäker trots alla fina ord.