Bara fyra sörmländska kommuner har fått besök av "Struck Silent". Förutom Eskilstuna har dansföreställningen visats i Nyköping och Strängnäs och i kväll är det Katrineholms tur.
Ännu färre hade möjlighet att se förra årets samarbete mellan Scenkonst Sörmland och Baxter theatre. Föreställningen "I hit the ground running" visades bara tre gånger i Sörmland.
Förklaringen till det klena turnerandet är att det är svårt att hitta lokala samarbetspartners som vågar satsa på dans, menar Annette Taranto-Åberg som är dansproducent på Scenkonst Sörmland.
– "Growth" är ett pilotprojekt som Kulturrådet satt av särskilda medel för. Syftet är att försöka få publiken att upptäcka modern dans, en konstform som inte är helt lättillgänglig men som de flesta upplever som väldigt spännande om de ger den lite tid. Vi som producenter är alltid beroende av att hitta samarrangörer som är villiga att satsa kraft på att arrangera - lokala riksteaterföreningar, ideella krafter eller kommunerna själva. Och de flesta tycker det verkar jätteintressant med modern dans och konstmusik som i Growth-projjektet - men samtidigt tvekar många eftersom de är oroliga för att inte få publik. Vi har helt enkelt lite svårt att få arrangörerna att våga nappa och boka in föreställningen.
Innebär det också en ekonomisk risk för arrangörerna?
– Nej, "Struck Silent" är ett utvecklingsprojekt, därför har arrangörerna fått föreställningarna gratis. I vanliga fall betalar de en liten summa, men här har vi valt en annan väg. Vi måste börja någonstans för att hitta danspubliken, därför vill vi underlätta för arrangörer som är modiga och vågar hoppa på. Att det är svårt att hitta arrangörer är inget unikt för Sörmland, det är likadant i hela landet. Det är också därför Kulturrådet de senaste sju-åtta åren gjort särskilda danssatsningar. Men vi som producenter är helt beroende av att arrangörerna ute på de olika orterna i Sörmland vill, vågar och orkar visa våra föreställningar.
Hur ska publiken nås?
– Det klurar vi ständigt på. Det gör alla institutioner, inte bara när det gäller dans utan även för teater och musik. När "I hit the ground running" skulle spelas i Oxelösund förra året provade vi med att timanställa en kvinna som varit aktiv i Handelskammaren. Hon gjorde en lång rad företagsbesök och raggade folk och det resulterade i att det kom bortåt 100 personer. Det kan låta lite, men då ska man betänka att Dansens hus i Stockholm har en fast publik på cirka 200 personer, folk som är vana vid att se modern dans. Att då locka till sig 100 personer, varav säkert 90 procent såg modern dans för allra första gången, är fantastiskt. Men det krävs aktivt arbete.
Berätta om värdet med att lära sig uppskatta modern dans.
– Jag tänker så här att varje språk - verbalt, bilder, musik, teater dans - kan beskriva ett och samma ämne. Men varje språk kommer att säga något som inte går att uttrycka på de andra språken. Att modern dans kan verka krånglig och svår att ta till sig beror nästan alltid på ovana. Vi är så supervisuellt präglade av rörlig bild och lika superverbalt präglade av ord - men vi människor är ju också kroppar. Vi gestikulerar och läser av varandras kroppar och rörelser varje dag. Dans är bara en förlängning av det. Man kan säga så här: Vissa saker snackar med magen och uttrycks bäst med kroppen. Till viss del är det en övningsfråga, men med lite övning berikar det faktiskt den mänskliga hjärnan att få syn på kroppens uttryckssätt.
– Ofta tror jag man tänker att "Javisst, kärlek kan uttryckas med dans". Men jag såg nyligen en dansföreställning om hur det är att leva i Grekland just nu. Och trots att jag läst massor av artiklar om situationen där så gav mig dansarna en helt ny infallsvinkel. Jag gick därifrån med en känsla av frustration i hela kroppen över hur det måste vara att leva så bakbunden som många tvingas gör där idag..