Hit kom Lutte Berg, hans fru och katterna flyttandes lagom till en riktig fimbulvinter. Året var 2012 och vissa dagar visade termometern på minus 28 grader.
– Samma vinter satte jag upp en affisch på SFI i Flen om Flen Världsorkester och gick runt knackade dörr och tjatade på folk att de skulle vara med och spela.
Sedan dess har Lutte Berg byggt upp ett helt unikt koncept, en världsmusikorkester med medlemmar från jordens alla hörn, men framförallt från Flen dit våld, krig, flykt, slump eller ett nytt jobb fört dem samman.
Det som började som en dörrknackningskampanj av en nyss hemflyttad frilansande musiker har växt till ett integrationsprojekt med musiken som verktyg och en orkester som fått allt fler spelningar. I år har Flen världsorkester bland annat medverkat vid invigningen av Sörmlands museum och hållit konsert tillsammans med Göteborgs musikhögskola, spelat på festival i Italien och till våren väntar framträdanden i bland annat Eskilstuna och Nyköping.
Det ovanliga med oss är att alla får vara med.
Så här några år senare säger Lutte Berg att ryktet om den nybildade orkestern spred sig snabbt. Snart hörde folk av sig från fler håll än Flen och undrade om de fick vara med och spela.
– Och det ovanliga med oss är att alla får vara med. Det låter flummigt, jag vet, men så är det faktiskt.
Tricket är att vara jättenoga med den musikaliska kvaliteten, säger Lutte Berg.
– Både erfarna musikaliska proffs och glada amatörer ingår i orkestern. Det funkar eftersom vi har ett gemensamt mål. Och att jag som ledare känner till allas kapacitet och ser till att skriva arrangemang så att musikerna hela tiden ligger ett litet snäpp över sin förmåga. Dessutom är det viktigt att alla förstår att solisterna inte är någonting utan uppbackning från resten av orkestern. Och att orkestern inte är någonting utan solisterna. Kollektivet är allt och en jättestyrka!
Lutte Berg understryker att någon demokratisk orkester i den meningen att alla får lika många solon - kommer Världsorkestern aldrig att bli.
– Nej, kvaliteten är viktigast, annars självdör projektet. Men jag måste också vara lyhörd och lyssna av, det finns solister överallt och så många färger att ta vara på i orkestern. Vi blir faktiskt bara bättre och bättre!
Flen Världsorkester repeterar tisdagkvällar och uppslutningen är oftast mangrann.
– Den som inte kommer måste höra av sig, det är vi noga med och det är alla bra på. Ska vi ha konsert en lördag kanske vi måste soundchecka fredag. Det blir mycket fixande och bilåkande, men sådant lärt man sig också mycket på.
På bara några år har Lutte Berg gått från arbetslös hemvändare till ett namn att räkna med i den svenska musiksvängen. När jag frågar varifrån drivet kommer har han inget givet svar:
– Men jag har alltid varit bandledare. Oftast sämst på att spela, men bra på att dra och sätta i gång.
Under gymnasietiden på Södra latin i Stockholm var han med och startade band som Ägg i mössan, Astra Kahn och Whenever band.
Några år efter studenten tog han gitarren med sig till sin pappas hemland Italien. För Lutte står egentligen för Luciano och i folkbokföringen är efternamnet Scalerio, men med mammas Berg är det lättare att bli rättstavad i Sverige.
I 25 år blev han kvar, spelade med Italiens musikaliska toppskikt, gav ut en lång rad skivor och fördjupade sig i folkmusik från hela världen. Musicerade med oud-spelare i Syrien och lirade ihop med indiska tabla- och sitar-spelare. Men runt 2010 började han få nog av Italien. Det blev allt svårare för kulturarbetare att försörja sig. Samhällets stöd till kulturen hade krympt till noll och tankarna på att flytta tillbaka till Sverige hade grott länge.
– Men det är ett stort steg efter så lång tid och jag ville vänta in min fru som är född och uppväxt i Italien.
Det var i bilen på motorvägen utanför Rom Lutte plötsligt hörde henne säga: ”Vad gör vi här egentligen?” Nästa dag var de på väg norrut. Till sin fasta punkt i Sverige, morfars sommarstuga.
– Morfar drev Malmköpings Rör AB och mormor var lärare både här och inne i Eskilstuna. Här tillbringade jag mina sommarlov när jag inte var hos pappa i Italien.
Parets reskassa var rätt skral, "jag tror vi hade 2000 när vi kom", men rätt snart fick Lutte Berg påhugg som gitarrlärare. Först i Stockholm och sedan i Katrineholm.
När han vände sig till Flens kommun med sin orkesteridé hade han inte alls kläm på hur en projektansökan rätt ska totas ihop för att gå igenom.
– De var lite förbryllade, men tände på projektet. "Vi förstår att du har en bra idé, men du måste få hjälp". Det fick jag och det är jag tacksam för. Själv funderade jag aldrig på att det skulle kunna bli problem, så det är tur att det finns folk med fötterna på jorden som styr upp.
Jag vänjer mig aldrig vid hur vackert det är i Malmköping.
I Flens kulturskola har han numera sin allra första fasta tjänst, en deltid på 40 procent.
– Det är perfekt. Jag har frilansat i 32 år och för första gången har jag något att luta mig emot.
Morfars sommarstuga har byggts till med en musikstudio. Här kommer arrangemangen till Flen Världsorkester till och här diskuterar Lutte Berg, via datorn, fortsatt samarbete med Göteborgs musikhögskolas linje för världsmusik. Högskolan funderar på att inrätta en utbildning för världsmusikledare och självklart vill de ha hans synpunkter.
Trots bitande vind och bister kyla är utsikten från studion ned mot sjön av det bedårande slaget.
– Jag vänjer mig aldrig vid hur vackert det är i Malmköping, säger Lutte Berg.
[fakta nr="3"]
[fakta nr="2"]
[fakta nr="1"]
[fakta nr="4"]