Det var när jag som 14-åring träffade Göran ”GG” Gustafsson som jag började förstå – och lyssna. Då var han min fotbollstränare, i dag är han min gode vän, mentor, extrafarfar och förebild.
”GG” har en förmåga att dyka upp i mina krönikor då och då. Han är en sådan person det finns mycket att berätta om, men framförallt är han en person som själv kan konsten att skildra.
I stort sett varje vecka pratar vi i telefon och de flesta besök i Malmköping innebär ett stopp hos den 86-årige pensionerade postiljonen och hans hustru Birgit. För tre veckor sedan blev jag sittande i fyra timmar vid deras köksbord och fick i mig fika för en hel månad. Och så fick jag historier, mängder av målande historier om en tid som flytt.
Varje gång jag lämnar det gula huset på Ringvägen känns det som jag borde ha stannat en liten stund till och hört en berättelse till. Att ha en minnesbank och historieberättare som ”GG” i mitt liv är en ynnest.
För snart fem månader gick min morfar bort, 95 år gammal. Han var också en mästare på att beskriva det förflutna på ett medryckande sätt. Och av honom hade jag så innerligt velat höra en historia till.
Att beskriva det förgångna så som morfar kunde och ”GG” kan är en fantastisk egenskap. Framtiden får utvisa om jag besitter samma kunnande. Fram till dess ska jag fortsätta lyssna på vad de äldre har att säga.
Jag tycker du ska göra detsamma.