LP-skivan var svart och rund och lite otymplig när jag tog ut den ur sitt fodral. Jag la den på skivtallriken och tog ett lätt tag i grammofonens arm och drog den utåt. Då började skivan snurra. Sedan fick jag sikta noga och försiktigt placera stiftet på det första spåret. Så kunde showen börja.
"Pumpapa, pumpapa..." Vid sju års ålder kunde jag citera vartenda ord ur Hasse å Tages "88-öresrevyn". Antagligen hade pappa köpt skivan åt sig. Jag fattade ju inte ens hälften av skämten, men det kändes roligt, varmt och mysigt att lyssna på de välbekanta rösterna som sjöng visor om ballonger, elektricitet och Stetsonhattar och skojade om "Rååger Mååår" och "Spik i foten".
De här minnesbilderna börjar flöda när jag på söndagskvällen kommer hem och får höra att Hasse Alfredson gått bort.
Få personer har varit en så tongivande del av den kulturella miljö som jag och alla andra 60-talister växte upp i. Det gäller antagligen alla 50- och 70-talister också. Hasse Alfredson var nämligen överallt.
Han gjorde odödliga sketcher på tv och radio. Som den i tågkupén, när han iförd nattmössa och sovsärk skulle berätta sagan om Mäster Skräddare för Martin Ljung. Uttryck som "Vad bidde det då, då?" används fortfarande i vårt vardagsspråk.
Förutom i humorprogrammen och de filmer och revyer som han skapade med sin parhäst Tage Danielsson (1928-1985) var han smugglaren Ruskprick i "Vi på Saltkråkan" och författare till sagan och sången "Blommig Falukorv" - ett anthem och någon sorts upprättelse för mig, min lillebror och alla andra barn som var kinkiga med maten.
Som komiker och scenpersonlighet gav han röst åt de hetsiga, koleriska och otåliga. Men också de skvatt galna, som fiskaren "Garbo" i filmen "Att angöra en brygga".
Den mångfacetterade och produktive Hasse Alfredson var fenomenalt rolig och troligen oöverträffad när det gäller att improvisera. Den som inte har hört eller sett honom i någon av sina många "Lindeman"- sketcher som han gjorde med Tage Danielsson har en skatt att upptäcka.
Hasse Alfredson utmärkte sig även som romanförfattare och skapare av dramatisk film. Under 1980-talet kom till exempel romanen "En ond man" som blev underlag för filmen "Den enfaldige mördaren", och novellsamlingen "Lagens långa näsa" där en av novellerna blev filmen "Falsk som vatten".
Allvaret fanns där hela tiden, men aldrig cynismen. Tack för allt.