När just "Den blomstertid nu kommer" klingat ut och alla klasserna återvände till sig och sitt började det regna lite fint och försiktigt.
Dessförinnan hann alla sexorna på skolan tillsammans med sina konferencierer ta farväl av skolan genom att sjunga en egen text till Freddie Mercury och Queens "We will rock you", där skolans rektor, Jens Lindgren, resolut gick in och sjöng solo i de båda sista verserna.
Rektor Lindgren riktade sedan ett varmt tack till sexorna för den tid man fått tillsammans och underströk att de alla är välkomna tillbaka för att hälsa på någon gång, han riktade också ett tack till alla föräldrar som lånar ut barnen och engagerar sig, och ett stort tack till hela personalen.
‒Sträck på er, känn er stolta, ni gör ett gott arbete, sa han.
En dag som denna pratar man helst om allt det som är positivt, allt det som man känner saknad av under ett sommarlov, och under en semester, men han nämnde även det som kan göras bättre. Men i just det ordvalet, det finns saker vi kan göra bättre.
Efter allvarsorden intog sedan hela personalen scenen och tolkade Per Gessle. Flera lärare gjorde det med den där självklara studsen i hela kroppen och med den där frejdiga satsningen ända från tårna i refrängen på "Sommartider", några andra lite mer försiktiga med de expressiva utsvävningarna, möjligen lite ängsliga för att sjunga för högt. Man vill ju inte skugga ut de som är fena på det där med sång.
Sedan följde vi med när klass 1B sa hej och tack till sin lärare Elin Heimann, som med lite lätt bruten stämma, och med ett litet snirf, pratade gamla minnen från allt roligt under läsåret och som avslutade med att släppa lös stora kramkalaset.
‒Kära barn, vi ses om tio veckor.