Dörren öppnas och fyra tjejer lämnar mötesrummet på Mariefreds skolas expedition. Det är fredag eftermiddag och en av arbetsveckans sista uppgifter har varit att hantera en konflikt som har uppstått. Det görs genom ett lugnt, metodiskt och pedagogiskt samtal.
– Och speglande. De ger sin bild, sedan upprepar jag vad jag har hört och frågar om jag har förstått situationen korrekt, berättar Magnus Erikson.
Det är hans sista timmar som tillförordnad rektor på Mariefreds skola. När september månad löper ut, En liknande grupp, men i mindre skala, fanns på Stallarholmsskolan och har nu skapats på Mariefreds skola. En lärare och en resursperson är knutna till gruppen, som för tillfället består av sex elever på högstadiet.
– Det är en liten grupp och den ska hållas liten. Man kan vara i gruppen av olika skäl och i olika omfattning. Det är väldigt individuellt, säger rektorn.
Kan Mariefreds skola tillgodose alla elevers stödbehov?
– Ja. Vi har fyra speciallärare och en specialpedagog, det är väldigt bra. Vi kan göra väldigt mycket ute i klassrummen, det är långt ifrån alla som behöver vara i den lilla undervisningsgruppen.
Du kommer till en skola som från och med detta läsår blir en större skola, med omkring 100 fler elever på högstadiet. Hur ser du på det?
– Rekarnegymnasiet hade 1500 elever. Mariefreds skola är fortfarande en liten skola. Men visst, skolan blir större. Det är inget jag ser som ett problem.
Det är delvis två kulturer som ska smälta samman till en. Hur kan det göras på bästa sätt?
– Vi har haft ett par tillfällen med introduktioner och teambuilding, det har varit bra. Något jag tar med mig från Rekarne är vikten av att medarbetarna mår bra och har roligt på jobbet. Där avsatte vi några hundralappar per medarbetare som vi la på aktiviteter på fritiden, någon idrottsaktivitet och lite annat. Vi hade en fest på gång nu i kväll men det var tyvärr inte så många som anmälde sig. Men jag ger mig inte, det kommer att bli av någon annan gång.