"Dig hade man nog kunnat bli lite förälskad i...hehe. Men du är så go i kroppen och håret och..."
Här ser man att Tommy Berggren börjar ana oråd.
"Men det är en förolämpning om man säger det va..?"
Den entusiastiska glöden hos skådespelaren falnar snabbt och hela hans uppenbarelse utstrålar nu bara uppgivenhet och förvirring.
"Näe, nu får ni ge er alltså" avslutar Tommy och drar ljudligt efter andan.
Det tar 19 sekunder för en av Sveriges mest hyllade skådespelare att skämma ut sig inför tv-kameran när han kommenterar SVT-reportern Sindra Grahns kropp och utseende.
Jag har skrattat länge och mycket åt det där filmklippet. Fast det har inte varit något skönt skratt som har gjort mig "go i kroppen". För det är ju egentligen inte roligt alls.
Sindra Grahn är där för att arbeta. Att göra en intervju med Tommy Berggren som just släppt sin tjocka självbiografi: "Tommy". En proffessionell yrkesutövare som ska möta en annan. Trodde hon.
"Jag blev förvånad", berättar Sindra Grahn på svt.se.
Det blev inte jag. Genom åren som reporter har jag också stött på fenomenet. Män som inte betraktar kvinnliga journalister som (yrkes)människor utan som objekt som är där för att tilfredsställa deras egon (verkar inte finnas något mer oemotståndligt för vissa män än kvinnor som lyssnar och bekräftar dem och sedan porträtterar dem i ett massmedium) eller måltavla för sexuella inviter eller i värsta fall: tafsande.
En av Sveriges mest kända manliga författare kommenterade mina gröna ögon mitt under en intervju. Det överlevde jag. Värre var det när en vd för en tung branschorganistation i näringslivet tafsade mig på låret liksom i förbifarten medan han svarade på frågor om företagande.
Dessvärre var det ingen som filmade under den incidenten. Men om någon hade gjort det hade man fått se hur en reporter med block och penna (en yngre upplaga av mig), sitter på en stol och försöker backa undan lite diskret i stället för att göra det enda rätta: säga åt honom högt och tydligt att han ska sluta tafsa. Men jag blev helt paff och vågade inte. För det skulle ha skapat sjukt dålig stämning.
Det här var runt millennieskiftet. Jag hoppas att jag skulle agera annorlunda om det hände i dag. För tiderna har förändrats. Det har blivit lite bättre, i den bemärkelsen att fler vågar ställa sig upp och säga ifrån.
Men gubbslem ser vi dessvärre bara mer av i dag. Till exempel trakasserier av kvinnor i form av hatiska och sexistiska kommentarer i sociala medier och bilder på könsorgan i sms, eller när en stolt "pussygrabber" kan väljas till president i världens mäktigaste demokrati.
Och det får man ändå säga till snart 80-årige Tommy Berggrens försvar. Han tycks fatta själv att han gör bort sig i samma ögonblick som han gör det och han har bett om ursäkt. Dessutom kan han nu göra en insats som utbildare.
Till alla er killar, män och gubbar som inte tafsar, inte kränker på nätet eller skickar "dickpics" till kvinnor men ändå känner er osäkra på hur man ska bemöta kvinnor, vart gränsen går. Titta på filmen med Tommy!