Båda sönerna har arbetat i åkeriet men de ville inte ta över. Lönsamheten har gått upp och ner genom åren, sista perioden av Tores entreprenörskap var det bara uppåt.
– Det var roligt. Jag sålde när marknaden var som bäst och lyckades bli av med allt utan mellanhänder.
Tore Persson hade tre lastbilar med kran på, två grävmaskiner och en bobcat. Han bodde i husvagn i Danderyd under nio år. Firman tog uppdrag åt kommunen, som att bygga lekplatser till att ta ner träd och plantera nya. Kvällarna gick till extrajobb.
Han tröttnade och la av.
Tore föddes i Stensele i Västerbotten som ett av nio syskon, fem pojkar och fyra flickor. Som brukligt var gick han rakt ut i arbetslivet efter sju års skolgång. Han körde häst och planterade skog.
Första jobbet var på Asea Graham som gjorde hissar. Han tog körkort och blev brödutkörare. Värnplikten fullgjordes på P 10 i Strängnäs där han fick trafikkort. Efter lumpen jobbade han på potatislagret i Stallarholmen där det fanns även skaleri.
Han träffade Strängnästjejen Inger som han gifte sig med 1964. De slog sig ner på Selaön och Tore körde åt Elof Karlssons åkeri till 1970. I april samma år startade han Tore Persson åkeri AB. Sista lastbilen såldes för tre år sedan.
Nu står jakt och fisk står i centrum. Han jagar på Stenhammar, Nynäs och Stallarholmen, och jaktlaget i norr har en tilldelning på tio älgar. Hjort, älg och rådjur fyller frysen hos Perssons.
– Det viktigaste är inte att skjuta. När skottet fallit är det bara en massa jobb.
Björnrädslan från barndomen satte spår.
– Mamma sa jämt: ”Gå inte i skogen då kan björn ta er. Eller vittran eller skrömta.”
Att Tore blir 65 år 16 maj gör ingen skillnad. Han trivs ypperligt med att ta vara på den fritid han inte hade förut.
– Man blir kanske lite bohemisk när man slipper tvånget, det är en enorm lättnad. Jag går ut med hundarna och lyssnar till trädkronornas sus.
Läs hela artikeln om Tore i torsdagens papperstidning.