För att minska artdöden har FN beslutat att avskogningen i världen måste halveras till 2020 och där det är möjligt upphöra helt. Skogsåret är ett sätt att mana medlemsländerna till skyddande åtgärder.
Ingen svår uppgift för Sverige kan tyckas. Det räcker med att åka norr om Dalälven för att se att träd inte är en bristvara.
Men som växtekologen Bengt Gunnar Jonsson uttryckte det till Sveriges Radios program Kaliber på söndagen: ”I vardagligt tal så pratar vi väl kanske snarare om träden än om skogen”. Där det förut fanns ekologiskt livskraftiga skogar, finns nu monokulturer med furu och gran på rad. Ett framgångsrikt resultat av 1900-talets skogsbruk där hög produktion prioriterades före naturvärden och artrikedom. Endast fem procent skog med mycket höga naturvärden, bland annat urskog, finns nu kvar i Sverige, enligt Naturvårdsverket.
Medvetenheten om biologisk mångfald är i dag större än på 80-talet när de värsta kalhyggena uppstod. I styrdokumenten för skogspolitiken jämställs produktionsmålet i dag med miljömålet. Ökningen av andelen skyddad skog har på senare år också varit betydande.
Men från politiska målsättningar till verkligheten i skogen är det fortfarande långt, visar en rapport från Skogsstyrelsen.
Så mycket som 37 procent av all avverkning i Sverige bryter mot skogsvårdslagen – den som säger att hänsyn till natur, kultur och miljö ska tas. Tunga fordon kör sönder vattenmyrar, hundraåriga träd huggs ner i otillåtna antal och unika naturområden naggas i kanterna. Den som vill protestera har inte mycket att sätta emot. Under de 17 år som skogsvårdslagen funnits, har inte någon blivit fälld för brott mot miljöhänsyn vid avverkning. Personalen på Skogsstyrelsen är kritisk: ”Vi har hängt upp hela vårt skogsbruk i dag på något som är fullständigt tandlöst. Det är i stort sett omöjligt att bli dömd”, säger biologen Johan Nitare till tidningen SkogsEkot.
Att regeringen måste agera kraftigt för att miljömålen ska uppnås, är uppenbart. När utredningen ”Skogs- och miljöpolitiska mål – brister, orsaker och förslag på åtgärder” initierades, var det ett steg mot en skogspolitik där miljömålen inte får spela andrafiolen. Bland annat blev stora brister i kommunikationen mellan myndigheter och skogsbolag då uppenbarade.
En bred samsyn om vilka miljöer som är värda att bevara till kommande generationer krävs – och för det måste en dialog med skogsnäringen till. Men därmed inte sagt att den ska sätta villkoren. Många skogsägare är måna om mångfalden i den egna skogen, men det kan inte förutsättas. Resultatet kan då bli ödesdigert, vilket Skogsstyrelsens siffror visar.
Kanske måste skogsvårdslagen revideras, bytas bort eller ersättas med annan kontrollfunktion. Oavsett vad är det tydligt att det måste bli enklare att begränsa avverkning av unika skogsmiljöer, och lättare att utkräva ansvar för dem som avverkat felaktigt.