Angelica Lidholm, 41 år, har stadsskogen som sina jaktmarker. Hon vet vad som döljer sig bakom nästa krök och hur jobbig varje backe är på milspåret. Hon tränar gärna utomhus så länge termometern inte sträcker sig under tio grader minus. Motionerat har hon gjort hela livet.
— Jag började med gymnastik när jag var kanske fem år. Jag minns inte själv men har sett det på film. Sedan började jag simma när jag var sju år. Det höll jag på med tills jag var 14 år då jag började med karate.
Efter karaten började hon med gruppträning.
— När jag slutade med karate gick jag länge på aerobics och step up. Löpning började jag med först när jag var kanske 22-23 år. Jag tror att det var för att kompisar sa att det var enkelt att sticka ut i skogen, röra på sig och vara i naturen.
Det är kickarna mellan löppassen som främst får henne att hålla på.
— Länge tyckte jag egentligen inte att det var kul, men det var roligt att träna tillsammans med någon och det är härligt att vara ute. Löpträning är enkelt och det passar mig. Jag får kämpa men det är en skön effekt efteråt.
Vad är det för effekt?
— Dels är det skönt att känna sig trött i kroppen, att man har ansträngt sig. Sedan är det en kombination av frisk luft och natur som man inte ska underskatta. När jag springer på löpband inomhus är det inte samma upplevelse.
Sedan lång tid tillbaka kombinerar hon löpningen med gymträning och power walk.
Minns du varför du började träna?
— Jag tror att mina föräldrar tyckte att det var bra att jag lärde mig att simma och jag hade kompisar som simmade. Jag ville nog vara med i en grupp och känna teamkänslan. Men i dag tycker jag inte simning är så roligt. Jag har kontaktlinser och tycker att det är bökigt att simma med simglasögon.
Hur kommer det sig att du har fortsatt att träna?
— Jag har alltid känt att det är en skön känsla efter ett träningspass. Träningen gör mig pigg och spänstig och den får mig att känna mig stark.
Påverkar din goda kondition din vardag?
— Jag känner att till exempel gå i en trappa inte är något problem. Jag försöker ta tillvara på alla möjligheter att röra på mig även under dagen. Under vinterhalvåret propagerar jag på jobbet för en kort lunchpromenad i frisk luft. Det får mig att känna mig piggare, det gör underverk för kroppen.
Om motionen har påverkat henne att utbilda sig och skaffa ett bra jobb vet hon inte. Men latsidan har hon inte valt. Hennes kemiingenjörsexamen från Mälardalens högskola har gett henne arbete som kvalitetsingenjör. Uppe på det har hon det egna företaget där hon arbetar som samtalsterapeut.
Hur får du tid till träning?
— Jag ser det som att det är en naturlig del i mitt liv. Det gäller att välja och jag tycker att träna är som att äta och sova. Det handlar om att prioritera och göra sådana aktiviteter som känns bra.
Har du märkt några andra fördelar med träningen?
— Den som håller igång är sällan sjuk och stressad. Tränar jag, äter och sover ordentligt, mår jag bättre och känner mig mindre sjuk. Det sägs att man blir smartare också men det märker jag inte, säger hon med ett skratt.
Är kosten viktig?
— Jag försöker äta tre mål om dagen och lite mellis. Sedan försöker jag att undvika socker, fika, läsk och onyttigheter. Men jag är ingen renlevnadsmänniska, visst slinker det ner lite godis och en och annan bulle. Jag är egentligen en godisråtta men försöker hålla mig till lördagsgodis,
Hur känner du dig om du inte får träna på länge?
— Jag kan bli irriterad och rastlös om jag inte får träna på länge. Men jag lyssnar på kroppen och är jag sjuk behöver den vila, då gör jag det. Jag anpassar träningen efter hur jag mår och jag får sällan ont eller skadar mig.
Har din träning smittat av sig?
— Min man Peo tränar tio gånger så mycket som jag gör. De stora barnen har tränat innebandy och handboll länge. Och sjuåringen klår sin mamma på milen. Han sprang sin första mil när han var sex år.