I dag har EGF 1 500 medlemmar och till det kommer över 100 ledare, domare och värdar i verksamheterna, ett antal anställda och folk med förtroendeuppdrag.
— Jag tror inte att kansliet drar runt så mycket mer på en anställd deltidskraft utan att få tillökning. Den centrala styrningen måste fungera först innan vi kan växa.
Den andra anledningen till att föreningen upplevs som begränsad är ytan. Gympozz i Vattenpalatset har vuxit ur sina lokaler och Vilstahallen är överbelagd.
— Vi kommer behöva hjälp av kommunen när vi ska ut från Vattenpalatset i samband med att den byggs om, samma hjälp som andra föreningar behöver med ersättningshallar.
I Vilstahallen samsas EGF med IKEG (IK Eskilstunagymnasterna) och föreningarna är eniga i att det inte går att trycka in fler gymnaster där.
— I så fall blir det helt olidligt. På onsdagskvällarna är det mest folk i hallen.
Åsa och Lotta (från IKEG) har gemensamt bjudit in kommundirektör Pär Eriksson och kommunalrådet Jimmy Jansson för att de ska få känna på miljön, på luften och på gruppernas storlek.
— Är det säker träning i dag, får alla plats eller blir det bara köer? Jag har svaren på frågorna och som det ser ut nu så är det en farlig och ibland även en ohälsosam miljö. Å ena sidan vill jag att elit och tävling samsas med de små barnen, samtidigt är det för stora risker att ha det så.
Åsa berättar att det har hänt att barn sprungit under bommen när någon gymnast gjort dubbelvolt. Och ilat över ansatsen under pågående hopp.
— Det är livsfarligt.
Vardagseftermiddagar mellan klockan 16.30 och 19 är det som tjockast i hallen liksom på söndagar.
Båda föreningarna har köer av barn som vill börja på gymnastik och bara hos EGF står 60 unga och stampar för att komma in.
I vilka årskullar är trycket störst?
— Barn födda 05, 06, 07 och 10. Många föräldrar hör av sig och tycker att de har ett så livligt barn som borde få hålla på med någonting. De märker att dagis inte räcker, de vill kanske ha ordning och reda eller att barnet ska lära sig något ...
EGF:s framtid?
Åsa har lagt ett förslag om att föreningens mål på fem och tio års sikt bör mejslas fram.
— Mitt mål har så här långt varit att ta oss ur krisen som uppstod i samband med Stier-rapporten, att stärka föreningen och mobilsera de ideella krafterna.
Hur de olika verksamheterna kommer att växa på längre sikt är svårt att förutse.
— Jag vill att alla delar ska leva. Gruppmotion, truppgymnastik, artistisk gymnastik och gibbongymnastik finns i dag. Truppgymnastiken har varit framgångsrik under resan men är svår att driva i dag utan ledare och föräldrar som engagerar sig.
– Vi vill inte lägga ner truppgymnastiken. I dag har vi två grupper och det är vad vi klarar just nu. De har inte så höga målsättningar på högre nivå för det klarar vi inte av.
Det talas om hopslagning av EGF och IKEG.
Bra lösning att slå ihop?
— Både och. När vi driver frågan om större hallyta är vi starkare tillsammans. När vi tittar på vad vi gör i gymnastik har vi olika filosofier. Jag vet inte ens om de vill ha ett elitspår i deras verksamhet. Är det så kan det bli en konflikt direkt, för det är inte lätt att driva. Eliten tar mycket tid, kostar engagemang och omvårdnad eftersom den behöver större stödapparat.
Svenska Gymnastikförbundet har en tuff målsättning. Deras krav är att varje förening ska fördubbla antalet gymnaster fram till 2020. I det paketet ingår att utöka antalet hallar med 20 stycken i hela Sverige, eller att åtminstone projektering ska ha startat innan 2020.
— Det kändes som orimligt krav när vi fick det i handen för några år sedan. Hur ska vi kunna bli 3 000? Det bygger på att vår kommun tycker det är rimligt och att det finns förutsättningar för det.