‒Jag har varit i Sverige många gånger, men aldrig tidigare i Torshälla, säger Petra på i stort sett felfri svenska.
Det är ABBA:s förtjänst. Utan Petras passion för den svenska supergruppens musik hade hon förmodligen aldrig fått för sig att börja på kvällskurs i svenska språket i sin tyska hemstad Darmstadt. I 40 år och mer har ABBA varit hennes musikaliska favoriter.
‒Tyvärr upptäckte jag dem inte förrän 1975, året efter deras seger i Eurovisionsschlagern i Brighton.
Men sedan dess har hon å andra sidan varit desto mer hängiven. Följt dem i tyska musiktidningen Bravo och upplevt dem live så fort tillfälle givits. Första gången var i Düsseldorf 1978.
‒Sista gången var när de gjorde en TV-inspelning i Saarbrücken 1982. Då såg jag både repetitionen och själva inspelningen. Och därefter TV-programmet förstås, säger Petra Janke som är lite sur på sig själv för att hon aldrig tog chansen att gå på solokonsert när Frida därefter gick sin egen väg.
Å andra sidan gjorde hon hembesök hos Frida och Benny på Lidingö redan på 1970-talet.
‒Jag åkte dit och ringde på dörren till deras hus. Benny var inte så förtjust, men Frida var jättesnäll och skrev autograf båda gångerna jag var där. Hon var vänlig till och med den gången hon öppnade i morgonrock. "Det är OK, jag skriver autograf, bara ni inte tar några bilder".
Så framfusig kommer Petra Janke definitivt inte att vara i Krusgårdsparken i dag.
‒Nej, jag är vuxen numera, säger hon och skrattar lite generat åt sitt ungdomliga tilltag.
En gång tidigare har hon varit i Eskilstuna, 1978. Också då var anledningen Anni-Frid Lyngstad. Petra Janke ville se hur sångerskans hemstad såg ut.
‒På den tiden visste jag inte att det faktiskt var i Torshälla hon växte upp.
Heiko Siekmann har snudd på fått intresset för ABBA i arv efter sina föräldrar.
‒De spelade gruppens första LP, "Ring, ring" därhemma. Tyvärr fick jag inte se dem vinna i Brighton, mamma tyckte tävlingen sändes för sent på tv och körde mig i säng...
Det har Heiko Siekman kompenserat sig rejält för vid det här laget. Precis som Petra Janke fanns han på plats när ABBA-museét invigdes i Stockholm 2013, när "Kristina från Duvemåla" hade premiär i Helsingfors 2012 och när "Mamma Mia -the party" drog i gång i januari 2016. Dessutom var han på konserten i Frankfurts Festhalle 1979, som för att vara exakt inföll den 2 november.
Men i Torshälla har inte heller Heiko Siekmann tidigare satt sin fot. Och nu vill båda självklart se så mycket de hinner av staden där Frida växte upp tillsammans med sin mormor.
På Thermaniusgatan stannar vi till och tar en titt på hyreshuset de två bodde i fram tills dess att Anni-Frid flyttade hemifrån för gott. I porten träffar vi en av de nuvarande hyresgästerna. Hon har fram tills nu levt i fullständigt okunnighet om att hon bor i ett historiskt hus.
‒Oj, det hade jag ingen aning om.
Några steg bort ligger Gökstensskolan. I avsatsen ner till flickornas toalett satt Anni-Frid ofta och sjöng, har hennes gamla skolkamrater berättat. Heiko och Petra går en sväng på skolgården och insuper atmosfären innan färden går vidare mot Torshälla kyrka och huset som under många år inrymde kyrkskolan.
Här gick Anni- Frid på mellanstadiet med fröken Signe Jansson i katedern. Hon var en gammaldags lärare som höll hårt på ordning och reda - men framförallt såg till barnens bästa. Anni-Frids klasskamrater har berättat att fröken Signe, till skillnad från andra lärare, aldrig lät barnen rita kort till fars- och mors dag. Det var av hänsyn till dem som inte hade några föräldrar - och Anni-Frid saknade ju både mamma och pappa.
Är det en dyr hobby att vara ABBA-fan?
‒Det beror helt på hur mycket pengar man vill lägga ned på skivor och saker med koppling till ABBA, säger Heiko Siekmann och antyder att det allt rullat en och annan Euro på ABBA-prylar för hans del.
Att resa till Torshälla över helgen för Fridas skull kostar förstås också en slant.
‒Men jag äger ingen bil, säger Petra Janke. Däremot har ABBA-intresset genom åren gett mig många vänner över hela världen.