Gunilla och Tord Eng Åbrandt bor några kilometer utanför Mariefred. Vägen är smal och GPS behövs för att hitta. Men vi kommer rätt och ser det svarta huset med röda knutar, grön dörr och guldgult foder runt fönstren. På dörren står det: "Sovmorgon".
– Ja, jag flyttade hit för 13 år sedan, för att få sovmorgon. Som nyskild bodde jag bortåt Laxne och var tvungen att skjutsa döttrarna till skolan varje morgon eftersom det inte gick någon buss. Så jag blev lite trött på att aldrig få en ledig morgon. På den tiden var jag mycket morgontrött, men det har blivit bättre, berättar Gunilla.
För att få snooza i alla fall någon gång i månaden letade Gunilla efter ett ställe som låg närmare barnens skola i Mariefred och därmed även deras pappa. Hon hittade en sommarstuga på 46 kvadratmeter. Lite trångt för tre personer men busshållplatsen fanns vid tomtgränsen och planen var att bygga ut stugan till en rymlig villa.
Gunilla och Tord träffades innan flytten till sommarstugan och bestämde sig för att inte bli sambos så länge någon av deras barn bodde hemma. Bygget av det nya huset planerade de tillsammans och fick hjälp av en arkitektstuderande.
– Ludvig Netré är son till en kompis och han hade nyss börjat plugga till arkitekt när vi frågade om han ville hjälpa oss. Och vi blev väldigt nöjda med resultatet. Ludvig var bra på att snappa upp vad vi gillade och hur vi ville ha det, säger Tord.
– Till exempel så har jag alltid gillat Antoni Gaudí, formerna på hans byggnader, det organiska, alla torn och skorstenar. Det var en bra inspirationskälla och Ludwig förstod vad vi menade, säger Gunilla som också fick med Ludvig på idén inreda så att huset blev tyst.
Vårt motto är att hemma ska vi kunna välja tystnaden
Tord Eng Åbrandt
Men varför ville ni få det så tyst som möjligt?
– Jag upptäckte tystnaden av en slump när jag första gången flyttade ut på landet. Som gammal stadsbo hade jag vant mig vid det ständigt närvarande bruset, så plötsligt hörde jag tystnaden och uppskattade den mycket. Så när vi började fundera på det här bygget bestämde vi oss för att ta fasta på det, säger Gunilla.
För att skapa ett tyst hus utan störande maskiner har Gunilla och Tord tvättstugan i ett separat hus och någon luftvärmepump har de inte installerat.
– Det är det lågfrekventa surret av till exempel en tvättmaskin som vi är vi glada att slippa. Vårt motto är att hemma ska vi kunna välja tystnaden. Det kan vi nu, med undantag av kyl, frys och diskmaskinen som dock är tämligen tyst. Och ingen ringklocka på dörren, besökare får knacka eller bara stiga in, säger Tord.
Vi ville absolut inte ha några vita väggar, det passar bättre i en spansk villa vid Medelhavet eller i ett gotländskt stenhus men inte här.
Gunilla Eng Åbrandt
Det enda som finns kvar av den gamla stugan är köksfönstren. Köket är dock placerat på samma plats som i den gamla stugan, men har helt ny inredning med blodröda, blanka luckor. Planlösningen är öppen – från hallen ser man ända bort till vardagsrumsdelen med soffgrupp och kamin. Takfönster ger vackert ljusinsläpp över sofforna och ytterligare dagsljus kommer från övervåningen eftersom det är öppet till nock och "hål" i väggen till allrummet däruppe.
– Öppenhet och mycket ljus var den estetiska idén när vi planerade. Vi ville att det skulle kännas nära naturen även när man befinner sig inne. Därför har vi utgångar i alla vädersträck så att man lätt kommer ut i trädgården och kan välja uteplats beroende på från vilket håll det blåser, säger Tord.
– Ja, vi är riktiga utomhusmänniskor, vi är mer ute än inne på sommaren. Middag äter vi ute så långe det bara går och tar hellre på oss jackor när det börjar bli kallt än att gå in. Men vi har ju också växthuset som vi kan sitta i, säger Gunilla.
Färgsättningen inne känns varm och ombonad. Röda köket matchas med en rödblommig duk, en röd pelare som håller upp övervåningen och vid entrén hänger en vepa av William Morris. Väggarna är målade i en lugn, ljusbeige ton men på övervåningen lyses allrummet av blommig Josef Frank-tapet.
– Vi ville absolut inte ha några vita väggar, det passar bättre i en spansk villa vid Medelhavet eller i ett gotländskt stenhus men inte här. Josef Frank och William Morris är mina favoriter. När vi flyttade hit ville jag klä om soffan i ett Josef Frank-tyg men tapetseraren upplyste mig om att hans tyger inte är gjorda för möbler som används varje dag och därför inte håller hur länge som helst. Så det fick bli ett mer hållbart tyg, säger Gunilla.
På övervåningen finns Gunillas döttrars gamla sovrum som nu fungerar som gästrum och förvaring av segel. Segling är nämligen ett stort intresse och det blir många semesterveckor på sjön med 35-fotaren som också fått namnet "Sovmorgon".
– När vi kommer ut från hamnen och kan stänga av motorn, det är bland det bästa jag vet för då blir det tyst så plötsligt. Det enda som hörs är vinden, det är lika fantastiskt varje gång, säger Gunilla.