I sina memoarer, "Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen", berättar Magnus Uggla att han nyligen fått veta att han har ADHD. Snacka om bitar som faller på plats. Sällan har väl en diagnos känts mera logisk. I snart 65 år har denna duracellkanin skuttat runt och irriterat. Struntat i tidsandan, skrålat och provocerat. Varit på tvärs med det mesta. Drivit både föräldrar, lärare, journalister och musikkännare till vansinnets, eller åtminstone utmattningens, yttersta rand.
För detta har han belönats med - publikens kärlek.
Själv har jag två mycket vackra minnen förknippade med finstämda "Kung i baren". Det ena: en nyårsnatt då både vi föräldrar och våra tioåringar hoppade och dansade som besatta till "Kungen", panikinhandlad på OK-macken på väg till partyt. Det andra: en konsert i Elimkyrkan i Eskilstuna. Tro´t eller ej men "Kung i baren" är suverän i körtappning.
Häromåret satte Magnus Uggla upp "Hallå! Popmusik, kickar och kläder", en show som beskrevs som både självbiografisk, seriös och till och med smått själfull. Höstens "Varning på stan nu mår kung i baren illa igen" är något helt annat. Duracellkaninen är tillbaka igen och drar de största hitsen från 40 år i svängen. Uppbackad av några av sina egna spöken - Disko-Kaj och andra fula gubbar - bjuder han på nästan två timmars raka rör. Särskilt sirligt är det inte och till en början känns de gamla gastarna både krystade och malplacerade. Men ju längre aftonen lider, desto mindre skeptisk orkar man vara. Kapitulation! Spökena från förr håller trycket uppe och Uggla tecknar ju sina gubbar på pricken. På några korta textrader fångar han typer de flesta av oss stött på. För alla som varit på fest har väl någon gång drabbas av den odräglige trubaduren, gitarrmannen, han -för det är alltid en han - som, om uppmärksamheten tryter, toppar med att dra upp ett munspel ur rockärmen?
Ugglas hits har utlovats och Ugglas hits har vi fått. Publiken kan varenda textrad, alla sjunger med. Ingen är besviken och extraföreställningar är redan fixade.
Bara att låta sig svepas med och skråla på. För vem pallar att stå emot en duracellkanin?