Garnet snurras tre gånger runt nålen innan den letar sig igenom den tovade ullen igen. På tillbakavägen är det viktigt att dra lite i tråden så att den färdiga knuten får rätt form, förklarar Martina Vesterberg.
‒Jag har nyligen lärt mig tekniken. Några har blivit bra och några lite mindre bra, säger hon och visar upp de så kallade franska knutarna som för tankarna till inte helt utslagna blommor med tre kronblad eller till en prydlig kanelbulle i miniatyrformat.
Hon är en av flera medlemmar i Katrineholms broderiakademi som tagit sig till Skebokvarnsgården den här helgen, där ullen stått i centrum i två hela dagar. När tidningen gör ett besök på söndagen visar Ylva Karlsson och Lena Letterbrandt Lif från samma lokalförening upp just småbroderier på ull. Gamla kampanjknappar och pins, med allt från politiska budskap till uppmärksammandet av hemkommunens hundraårsfirande, kläs in i tovad ull som dekorerats på de mest fantasirika sätt.
‒Det blir till broscher. Det är roligt att göra något fint av sådant som annars skulle kasseras, säger Ylva Karlsson.
Besökarna fick också prova på att spinna garn på både spinrock och slända. Det var Carin Ingelman från Bettna och den grupp kvinnor hon lärt spinna som visade hur det går till.
‒Vi kallar oss "spinnupporna", säger Carin Ingelman och demonstrerar grunderna och hur det gamla redskapet fungerar.
Två uppskattade föreläsningar hölls också under helgen. På lördagen talade Celia Dackenberg om sin bok Kulturkoftor, om plagg som burits av kända kulturpersonligheter. På söndagseftermiddagen, efter tidningens besök, skulle Katarina Ågren berätta om tovning. Att tekniken har bevarats och kunskapen om den spridits är det många i textil-Sverige som tackar just henne för.
‒Det var en utdöende tradition när jag på 1960-talet jobbade med hemslöjd på Västerbottens museum. Men så dök det upp ett tips om en kvinna som kunde tova. Vi dokumenterade och började själva tova, och det ledde till min första bok om tovning som gavs ut 1976, berättar hon.