När hon sätter sig vid flygeln i Paulinska salen söndag eftermiddag är det för att spela Saint-Saëns andra pianokonsert opus 22 tillsammans med Strängnäs orkesterförening.
– Saint-Saëns var en fransk tonsättare som levde på 1800-talet. Ett av hans mer kända verk är "Djurens karneval", berättar Alice Power som tidigare spelat tredje satsen ur konserten i Stockholms konserthus i samband med riksmötets öppnande.
– Självklart är det roligt att få spela hela stycket nu, särskilt eftersom jag tycker väldigt mycket om Saint-Saëns och fransk musik över huvud taget.
Hur lång tid tar instuderingen?
– Jag övar inte bara på detta, utan flera olika stycken, säg 5-10, parallellt. Hur lång tid det tar att öva in beror på, men ungefär två månader.
Hur vet man att det är färdigt?
– Det vet man nästan inte, för riktigt klar blir man aldrig. Istället får man se det som en process utan en egentlig gräns. Till och med de allra främsta musikerna lär sig hela tiden. Man måste förstås kunna stycken rent tekniskt, spela snabbt och klara av att pricka in varenda ton. Men sedan kommer tolkningen, att syssla med att lägga in en egen mening med stycket. När man kommit dit fortsätter man till en ny nivå och sen en ny igen.
Hur förbereder man sig inför en konsert?
– Det är lite olika. Man övar förstås, men ibland kan det vara bra att hålla upp ett tag precis innan. Det kan vara nyttigt att bara stoppa upp tankarna och kanske bara läsa igenom noterna precis innan man ska upp på scenen.
Alice Power blev klar med gymnasiet redan förra året. Hon tentade av ämnena för att få tid att enbart ägna sig åt pianot ett tag innan hon går vidare till musikhögskola. För yrkesvalet är inget hon tvekar över. Och påbrå har hon.
– Hela släkten är musiker. Pappa spelar violin i hovkapellet, mamma är konsertpianist och konstnärlig ledare för Musik på slottet, mormor är också pianist och pianolärare, morfar har spelat violin i hovkapellet, morbror är violinist och konsertmästare i Kungliga filharmonikerna – och hans fru är organist.
Alice själv började spela piano redan vid fyra och ett halvt och har haft mamma och mormor som lärare. Men numera studerar hon även för en pianoprofessor i Norge.
Var hon kommer att fortsätta sina studier så småningom är ännu oklart.
– Det finns mycket som lockar. Paris, New York, eller kanske Norge där jag trivs väldigt bra.