Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Unna dig svenska kräftor. Skillnaden är enorm, och även om det kan svida i plånboken är det en investering väl värd varenda krona. Vi äter ju trots allt inte kräftor så där rasande ofta. Då kan de lika gärna vara riktigt, riktigt goda i|stället för halvdana. Glöm inte bort att fråga i butiken när de är kokta, efter en eller två dagar smakar de som bäst.
Skulle du nu ändå falla offer för din egen snål- eller pankhet och kommer hem med ett paket frysta, importerade kräftor, ja då vill det till att ha lite framförhållning. Det är oerhört viktigt att låta kräftorna tina långsamt. Ställ paketet i kylen minst en dag innan kalaset äger rum för bästa möjliga smak.
Med det sagt vill jag ändå slå ett slag för tillbehören. En god ost och ett paket knäckebröd kan räcka långt, men det känns liksom mera festligt om man dukar upp fina smårätter att servera vid sidan om.
Kantareller känns ju klockrent så här års och faller sig därmed naturligt att ackompanjera såväl kräftor som snapsvisor. Kantarellpizzan vi lagar här är ett ypperligt exempel på kul och lite annorlunda bjudmat. Orkar du inte stå och göra degen själv är det helt tillåtet att fuska med färdig deg i form av så kallat "pizzakit". Men helt vanliga kantarellmackor går förstås också bra.
Kryddost är minst lika svenskt som svenska kräftor. Ingen annanstans i världen har jag stött på något liknande. Egentligen är det synd att vi bara äter det en gång om året. Här har jag valt att använda den i maten i|stället för att bara servera den som den är, men det går så klart lysande att kombinera.
Egentligen spelar det ingen större roll vad du ställer på bordet. Kräftor är en prima ursäkt för att umgås, dessutom är de ju ruskigt goda i sig själva.
För vad vore väl en svensk sommar utan kräftskiva? Den här sommaren må ha varit hur kinkig och trögstartad som helst, men varje sommar förtjänar likväl att firas med minst ett rejält kräftkalas.
Mia Gahne/TT