Mellan 2006–2007 arbetade Agneta Von Schoting som vård- och omsorgschef i Strängnäs kommun, därefter bar det av till Sala och uppdraget som socialchef. Den 1 augusti efterträdde hon Inger Grindelid som chef för socialkontoret i Strängnäs, när hon gick i pension.
– Det känns kul att vara tillbaka. Det här är ett uppdrag med många utmaningar och ett stort förtroende för mig, säger hon.
Hur vill du leda verksamheten som socialchef?
– Jag vill skapa tydlighet och förutsägbarhet. Vi ska vara transparanta i det vi gör och de beslut vi tar. Vi finns här för kommuninvånarna och de ska få det som de har behov av.
Socialkontoret är kommunens största arbetsgivare och har 1 000 medarbetare. Budgeten på 700 miljoner överträffas bara av barn- och utbildningsnämndens.
Räcker resurserna till?
– Vi måste förvalta de medel vi får på bästa sätt. Det handlar inte främst om pengar, utan om hur vi planerar verksamheten. Med det sagt så finns det områden som vi skulle behöva stärka upp och vi behöver fylla på med personal inom hemtjänst och äldreomsorg.
Har du några hjärtefrågor?
– Ja, många. Det handlar om sysselsättning och att få så många inkluderade i samhället som möjligt. Föräldrar som på egen hand kan försörja sin familj ger en bättre självkänsla för ett barn att växa upp i. Utanförskap gör något negativt med människor och det blir allt svårare att ta sig ur ju äldre man blir. Här måste fler kliva fram, barnen är vår framtid och på så sätt också allas ansvar.
Vad ser du för problem i Strängnäs nu och på längre sikt?
– På både kort och lång sikt måste vi hitta rätt folk och lyckas sysselsätta dem. I Strängnäs är vi bra på att få ut folk i arbete och vi har en förhållandevis låg arbetslöshet. Det kommer en lågkonjunktur och då gäller det för oss att hålla i den goda trenden. Vi har en plan och jag är övertygad om att vi kan göra fler av dem vi har på Jobbtorg anställningsbara, det skulle vi tjäna på.
– Lite längre bort har vi samma problem som alla landets kommuner och det är den demografiska utvecklingen. Allt fler människor lever längre och det kommer att ge upphov till enorma utmaningar.
Sjukskrivningar bland medarbetarna i socialkontorets organisation har på vissa områden varit hög. Hur ser du på det?
– De senaste siffrorna som jag tagit del av visar på en minskning från tolv till elva procent, men den är ändå alldeles för hög. Tuffast är det bland personalen inom hemtjänst, äldreboenden och LSS-boenden. Här måste vi hitta hållbara åtgärder och det ska kommunens HR-avdelning försöka hjälpa oss med.
Kommunens brist på kontaktfamiljer och -personer gör att utsatta i Strängnäs får vänta på stöd längre än lagen medger. Hur ska ni lösa det?
– Vi lyckas tyvärr inte alltid med det och då får människor vänta längre än vi önskar. Det händer att vi straffas och får betala vite när det brister. Samtidigt är det svårt att tvinga folk att ställa upp som kontaktpersoner. Vi försöker matcha ihop parter så gott det går, men det här är en fråga vi ständigt jobbar på.
Vad driver dig?
– Jag är väldigt samhällsintresserad och vill vara med och påverka. Vi drar en rad viktiga frågor på socialkontoret och jag vet att vi gör skillnad. Det här är något som jag slås av när jag är utomlands. Det funkar ofta väldigt bra i Sverige och det blir ofta en generell negativ bild som målas upp. Jag var inne på Kristinagården nyligen och blev positivt överraskad. Där bor äldre människor som har tillgång till restaurang, trädgård och en träffpunkt. Det är fint och känns värdigt.