Maj har bjudit på flera köldrekord och vita snöflingor har dalat över nejden mer än en gång.
Under förra veckan uppmättes den kallaste majnatten på minst 35 år på flera håll i landet. Några dagar senare var det 7,8 minusgrader i Visby och det är enligt SMHI den lägsta majtemperaturen på Gotland sedan mätningarna startade 1859.
Mig gör det ingenting att våren dröjer. Jag kan vänta.
Visst är det trevligt med skir grönska, rensopade gator, kaffe på balkongen och någon fågel som kvittrar bakom valfri buske. Men det är ingen brådska. Än så länge har jag inget emot att äta lunch på en uteservering med vantarna på.
Vårkraven kommer ändå förr eller senare. Ja, och då är det bara att ge efter för trycket och börja tvätta fönstren, plantera pelargoner, ställa undan vinterskorna, le omotiverat mot förbipasserande och, om än sparsamt, starta exponeringen av hud som är så blek att den skiftar i blå-lila.
Många älskar våren och förväntningarna som ligger i luften. Nystarten, ljuset, värmen. Även de som är allergiska.
Antar att jag är mer åt det novembriga hållet. Passar förmodligen mitt kynne bättre.
Enligt väderexpertisen ska det nu vara slut med köldknäppar på våra breddgrader och maj ska bete sig lite mer normalt igen.
Så när du läser detta kanske allt har vänt och långkalsongerna är kastade.