För ett par veckor sedan var det en kille som ringer hem till Peter Torséns mamma, presenterar sig som Peter och lägger fram predikamentet: Jag har råkat ut för en bilolycka och sitter fast i Hållsta. Och jag är för tillfället lite insolvent.
Ja, just så kanske han aldrig uttryckte sig, men välj en annan tänkbar brygga över till uppgiften att jag skickar en kompis, kan du låna honom ditt kontokort och tillhörande kod…
Nej, nej, skicka inte med några pengar, bara kortet och koden.
Detta iskalla vädjande om hjälp och assistans i en stund av tillfällig nöd. Och just valet av offer, gamla medborgare som säkert aldrig gjort ett skapandes dugg för byggandet av den här nationen. Säkert lite lätt förvirrade med tanke på att de i alla fall är 80, kanske 90 år gamla.
I veckan som gick kom den här ljusskygga affärsidén plågsamt nära mig själv. När en kvinna ringer upp min svärmor och presenterar sig som dottern som hamnat i lite svårigheter. Och rikligare rustade i fantasihänseende är man inte än att man just fastnat med bilen. I Hållsta av alla ställen. Är det något med just Hållsta som får folk i allmänhet att börja treva efter plånboken? Man kan fastna i en snödriva, eller kana i diket, vart som helst, bara inte i Hållsta.
Min svärmor kände inte igen telefonnumret som ”dottern” ringde från, och på sätt och vis hade bedragerskan lite tur. Uppringerskan blev direkt avfärdad som en lurendrejare och fick bara ett hej på dig i respons och telefonluiren i örat..
Jag vågar nästan inte tänka tanken vad som hänt om ”dottern” ringt svärmor och presenterat sig som dottern samtidigt som den riktiga dottern befunnit sig i hemmet. Om så varit så hade responsen garanterat blivit: Skicka du kompisen, det är klart att hon får låna kontokortet… och koden också, självklart. Här hjälps vi åt i stunder av nöd.
Och sedan har nog den följande scenen fått en sådan där fostrande inriktning av gammaltestamentlig karaktär, misstänker jag, där man helt enkelt så snabbt och smidigt som möjligt försökt fylla igen luckorna i uppfostran för den skitbyxa som inte drar sig från att försöka lura och bedra äldre människor.
Jag tror någonstans att vi är en hel nation av medborgare som gladeligen delar med oss om vi bara vet att det garanterat går till något behjärtansvärt. Eller att man får chansen att dela med sig till någon eller några som själva är beredda på att kavla upp skjortärmarna och ta ett nappatag med snöskottning av trappor eller garageuppfarter, eller städning.
Bara inte dessa snikna stöldförsök. Vad är det för dumheter.