Klädd i svarta jeans, svarta läderstövlar och en svart fluffig västjacka, flankerad av pianisten Peter Nilsbo och basisten Backa Hans Eriksson, båda i diskreta mörka kostymer, anger hon tonen för kvällen.
Egna visor blandas med material av Ruben Nilsson, Victor Jara, Fröding, Taube och, inte att förglömma, pappa Fred Åkerström, och allt levereras med nerv och perfektion. Med utmärkt intonation, inkännande tolkning och ett synnerligen personligt vibrato, nedärvt från fadern, är CajsaStina en gudabenådad sångerska. Hon övertygar, inte genom en glättig jargong (som många andra artister tar till), utan genom lågmäld intensitet och äkthet.
Och låtmaterialet bjuder på rik variation. Ruben Nilssons ”Till konditorn på Stora Torget” är en burlesk vardagsfilosofisk betraktelse över konditorn som ville bli skulptör, och ”Skynda min dager”, hämtad från ett råmanus efter pappa Fred, antar ett ångestladdat existentiellt perspektiv. Ett par av Jaras politiska sånger, i svensk översättning med titlarna ”Plog” och ”Amanda”, uppvisar stor dramatik och den som ratar Jaras budskap har nog svårt att inte skämmas. Taube’s ”Fritiof i Arkadien” styr resan rakt ut i den italienska landsbygden och finstämda ”Fragancia” blir så skör att man knappt törs andas.
Höjdpunkterna är ändå pappa Freds superhit ”Jag ger dig min morgon” och Åsa Jinders och Jan Krantz ”Av längtan till dig”. Här leder sången rakt in i hjärtat och som tolk för den samlade menigheten vågar jag utbrista: ”Vi älskar dig CajsaStina!”