Jag var hos optikern för en vecka sedan, det var hög tid. Dels för att det var drygt tre år sedan jag kontrollerade synen senast, men framförallt med anledning av att glasögonen jag burit sedan dess har blivit minst sagt sargade.
Allt är barnens fel. Syskonbarnen och de egna barnen har likt en välorganiserad tillika destruktiv enhet sakta men säkert brutit ner mina brillor. Det har skett genom bland annat oömma kramar, slentrianmässiga slag, en omsorgsfullt kastad toffel, attackpussar och kontinuerlig kontroll av hur böjbara bågarna egentligen är.
De senaste månaderna har jag lyckats hålla glasögonen samman med olika typer av tejp. Under en kollegas bröllop i somras tog jag bort tejpen för att se mer belevad ut, det slutade med att glasögonen under kvällen delade sig i två, lämnade mitt ansikte och landade i huvudrätten.
Så, till slut stod jag där hos optikern och mitt uppe i provandet av nya bågar kliver Moderaternas nya partiledare, tillike Strängnäsbon, Ulf Kristersson in. Det visade sig att han hade samma ärende som jag, men av helt andra skäl.
Jag hörde honom meddela att han måste skaffa nya glasögon som lämpar sig bättre i strålkastarljuset. Rimligt ändå, med tanke på valåret som väntar. Ett par nya bågar kan ju trots allt vara avgörande i kampen om rösterna.
Själv gjorde jag tydligt klart för optikern att jag är ute efter bågar som lämpar sig väl när en tvååring sitter på mitt ansikte och gungar i takt med "Här kommer Pippi Långstrump". Alla har vi olika utgångspunkter.
Det visade sig för övrigt att utbudet av bågar att synas i strålkastarljuset med är något bredare än bågar som ska tåla tyngden av en manisk knodd. Är det månne någon som har ett par av arméns gamla robusta bågar till salu?