Hedda har hunnit bli ett och ett halvt år nu, pratar och bubblar och tultar tämligen obehindrat fram och tillbaka mellan mamma Lina och mamma Lina. Besökaren konstaterar snabbt att Hedda är väldigt lik båda sina föräldrar. Har Lina Carlséns ljusa hår bland annat, och Lina Fröbergs stora ljusa ögon.
Fast egentligen, rent krasst, är det bara Lina C som kunnat föra över sina anlag till dottern. Hon bar på Hedda. Någon pappa finns inte.
Köerna till att få bli föräldrar med hjälp av spermadonation har blivit betydligt längre sedan 2005, då det blev lagligt också för lesbiska par.
Den möjligheten valde Lina C och Lina F när de bestämde sig för att skaffa barn. Från att de ställde sig i kö på fertilitetskliniken på Mälarsjukhuset tills dess att Lina Carlsén blev gravid med hjälp av provrörsbefruktning tog det runt tre år.
– Efter all oro, alla moment kunde man äntligen andas ut. Det var en jobbig tid, inte så mycket för smärtsamma ingrepp som för de psykiska påfrestningarna.
I frysen på Akademiska finns två av Lina C:s befruktade ägg, om de framöver skulle vilja försöka skaffa ett syskon till Hedda. Den behandlingskostnaden får de i så fall stå för själva.
– Det vill vi gärna, fungerar det blir det ett barn till. Men annars lägger vi inte mer energi på det utan ger all vår tid och kärlek till Hedda.
Familjens förhållande till donatorn är okomplicerat och avslappnat.
– Alla parter är ju helt på det klara med att vi inte har några band till varandra.
– Samtidigt känns det väldigt bra att Hedda har den möjligheten att få veta vem donatorn är när hon fyllt 18 år. Och skulle det hända Hedda något, som skulle kräva en donation av annat slag, kan vi få kontakt med mannen.
Lina och Lina tänker vara helt öppna och ärliga när Hedda – och andra också för den delen – börjar ställa frågor.
– Vi kommer ju aldrig att kunna hymla med hur vi gjort när Hedda kommit till. Hon ska få veta allt kring hur det gick till, om hon tycker det känns viktigt, och vill hon söka upp donatorn en dag följer vi med.
– Det var mycket därför vi valde att stanna kvar i Sverige för behandlingarna. I Danmark, dit många åker, försvinner alla spår efter donatorn. Möjligheten att få veta ville vi inte ta ifrån Hedda.
I Danmark måste också partnern adoptera barnet. Lina F har skrivit på ett samtycke och tagit på sig föräldra skapet.
Eller faderskapet, som det länge hetat, och stått i stadgarna. Lina och Lina konstaterar att det fortfarande inom sjukvården – främst från läkare – bjuds på rätt plumpa och klantiga kommentarer och ordval.
– Man tycker att det åtminstone inom sjukvården ska vara givet att alla är insatta i HBT-frågor, men icke. Att personal på förskolan frågar Hedda om pappa kommer och hämtar efter jobbet, sånt får man ta vartefter, både med dem och med Hedda när hon börjar ställa frågor.
I Eskilstuna är de fyra lesbiska par, som känner varandra, som alla fått barn på samma sätt inom bara ett par år.
– Det känns väldigt roligt, vi vill ju att Hedda ska få spendera tid hos alla typer av familjer under sin uppväxt.
Samtidigt är det ju oundvikligt att vännerna funderar på om man fått samma donator till barnen.
– Vi trodde det fanns jättemånga donatorer, men det gjorde det ju inte. Men vi hoppas och tror inte vi fick samma som våra närmaste vänner.
De tror och hoppas även att donatorn inte bor i närheten.
Lina Fröberg låter tankarna vandra iväg:
– Om Hedda får en bästis i skolan, och de är identiskt lika... Eller om hon en dag träffar spermadonatorns son, och de blir kära... Det kan bli rätt svindlande funderingar om man tillåter sig.
Lina Carlsén väljer att förhålla sig till saken på ett annat sätt.
– Jag har valt att helt enkelt inte bry mig om att tänka på sånt alls. Mer än att vi tänker att vår donator var en fin och oegoistisk person.