Nyckelharpan, flöjten, det tunga kompet och Håkan Hemlins såriga röst som sjöng Py Bäckmans ödesmättade texter. Bandet Nordman fick ett av 1990-talets största genombrott i Sverige med låtar som "Vandraren" och "Be mig".
Publiken var stor och bred. Minsta unge och äldsta pensionär kunde hitta något i Nordmans låtar som bottnade i svensk folkmusik men fungerade lika bra som pausgympa på förskolan som på nattklubbens dansgolv. Begreppet etnopop uppfanns för att beskriva fenomenet.
Bara fyra år efter att Nordman hade gett ut sitt debutalbum tog det tvärstopp. I början av 1998 splittrades Nordman, mest på grund av att Håkan Hemlin missbrukade och i det närmaste var omöjlig att samarbeta med. Mats Wester och Håkan Hemlin pratade inte med varandra på sju år.
‒Det var tufft. Nordman var ju som en bebis för mig, det var svårt att ladda om och hitta kraft att gå vidare, säger Mats Wester.
Han var helt slut och beskriver sig som kraftigt medberoende. Men inga dörrar stängdes helt och Håkan Hemlin fick hyfsad ordning på sitt liv igen. 2005 gjorde Nordman storstilad comeback i Melodifestivalen med låten ”Ödet var min väg”. Sedan följde flera år av perioder när Nordman fungerade och perioder när bandet fick ligga på is. Tills för fem år sedan. Då fick Håkan Hemlin nog av livet som av missbrukare.
‒Jag kom till en punkt där jag insåg att jag vill så mycket mera och kan så mycket mera. Jag har börjat om - med ett vuxet tänk. Fram till dess hade jag egentligen bara följt med, och aldrig tagit för mig, säger han.
Numera är Håkan Hemlin en del av Nordman på ett helt annat sätt än tidigare och tar aktiv del i låtskrivande och produktion. Han och Mats Wester har lyckats behålla och bygga upp sin relation.
De berättar båda två mycket öppenhjärtigt om det som varit. Och om det som är. Närmare bestämt att de kommer till Eskilstuna på fredag den 31 mars med föreställningen "Nordman i vandrarens spår". Det är en show för sittande publik där Wester och Hemlin tillsammans med ett band framför låtar ut hela Nordmans repertoar och berättar sin historia.
‒Vi gör det med våra ord och med låtarna och texterna, säger Mats Wester.
Publiken har tagit emot konceptet otroligt varmt, enligt Mats Wester.
‒ Det finns ju mycket som är roligt och dråpligt, folk skrattar och gråter, det är en salig blandning av allsång och stilla låtar. Det är kul att få berätta!