I fredags väckte en lockande boktitel min uppmärksamhet.
Boken visade sig handla om att människor har olika färger. Man kan vara röd, gul, grön eller blå.
Spännande, tänkte jag. Jag köpte boken, som var så intressant att jag plöjde mig igenom den under helgen.
Systemet används på flera arbetsplatser för att ta reda på vilka färger de olika kollegorna tillhör.
Enligt systemet gillar de röda personerna resultat, de vill att det ska gå snabbt och de är orädda. Det låter ju toppen, men de andra färgerna kan ofta tycka att de är alltför krävande och hetsiga.
De gula är de där positiva personerna som alltid kommer med nya idéer. Är det inte en ny altan som ska byggas så är det ett nytt projekt på jobbet, eller varför inte bygga ett garage till sommarstugan? Men det där med detaljer, som vad det egentligen kommer att kosta och tiden det kommer ta, det hamnar lätt i skymundan vilket kan reta gallfeber på sambon eller kollegan.
De gröna är de lugna som gillar att planera och tänka efter. De är uthålliga och vänliga mot andra. Men snabba omorganisationer på arbetsplatsen? Nej tack. Hetsiga diskussioner? Bäst att hålla sig undan. Andra färger tror ibland att de gröna inte har några egna åsikter, men i själva verket är det så att de helst bara pratar med sina närmaste om vad de egentligen tycker.
De blåa är de logiska och behärskade. De är noggranna med detaljer och märker direkt när någon försöker lura dem med felaktiga uppgifter, de blåa har ju såklart redan kollat upp all fakta. En massa onödigt småprat är inget för de blåa, som helst fokuserar på kvalitet och undviker trams vid kaffemaskinen.
Där har vi dem, de fyra färgerna. Men vad ska egentligen den här kunskapen vara bra för?
Genom att veta vem man själv är blir det nog lite lättare att handskas med de andra färgerna. Inte ta för illa vid sig när den röda manar på och kräver resultat, helst i går. Ha tålamod med de gulas ivrighet och ta ner dem på jorden. Ta det lite lugnt i vändningarna när man träffar den gröna och inte bli arg när den blåa beter sig som en viktigpetter.
De flesta av oss brukar ju, trots allt, bara göra vårt bästa utifrån våra förutsättningar.